Den statliga utredningen om att införa obligatorisk platssamverkan för fastighetsägare riskerar att rasera dagens modell som fungerar väl och har lett till ökad trygghet i bostadsområden runt om i landet. Låt istället utredningen se över hur kommunernas roll kan stärkas och det frivilliga engagemanget bevaras.

Förra sommaren tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att undersöka hur en obligatorisk platssamverkan mellan fastighetsägare, kommunen och polisen i utsatta bostadsområden kan införas. Med det amerikanska BID-systemet (Business Improvement Districts) som förebild ska utredningen föreslå hur en svensk modell kan införas där en form av lokal skatt för fastighetsägare ska finansiera brottsförebyggande åtgärder i området.

När BID växte fram i USA, gjorde den det för att kommunernas och myndigheternas roll för ett område varit mycket begränsad och där privata aktörer finansierat insatser som i Sverige skulle ha genomförts av kommunen. När BID-inspirerad samverkan nu tagit fart i Sverige har det varken funnits behov av tvingande lagstiftning eller att ta ut lokala skatter av företag och boende.
Den form av frivillig platssamverkan mellan fastighetsägare, kommuner och andra aktörer som redan finns på ett hundratal platser i landet är också framgångsrik. Inte minst i områden med socioekonomiska utmaningar har denna samverkan bidragit till ökad trygghet för boende, företagare och föreningsverksamheter.

Med endast ett halvår kvar tills utredningen ska presentera sina förslag, är vi genuint oroliga för att regeringen är på väg att undergräva en fungerande samverkansmodell utan att det kommer få några positiva effekter på tryggheten. Att tvinga fastighetsägare till samverkan kan däremot få negativa följder. Samsynen, effektiviteten i samverkan och resultaten av åtagandena inom ramen för BID-föreningen skulle ta skada. Den så kallade free rider-problematiken riskerar snarare att öka än minska när det inte krävs något genuint engagemang från deltagarna och att det går att köpa sig fri.

All erfarenhet från existerande BID-inspirerad samverkan visar att kommunens engagemang är avgörande för att nå uppsatta mål och för att initiativet ska bli långsiktigt uthålligt. Därför bör regeringen nu använda den tid som finns kvar till att ge utredningen ändrade direktiv. Regeringen bör ge utredaren i uppdrag att se över, identifiera och undanröja hinder i befintlig lagstiftning som skapar osäkerheter för kommuner som vill engagera sig i olika former av platssamverkan. Det är avgörande för att modellen ska fungera.

Fastighetsägare, hyresgäster, civilsamhälle, samfund, ideella verksamheter, lokala företagare, kommun och polis kan tillsammans åstadkomma resultat som ingen enskild aktör på egen hand hade mäktat med. Ta lärdom av detta och rasera inte en fungerande modell för ökad trygghet.