Regeringens förslag att införa en inkomstgräns i nivå med medianlönen vid rekrytering av medarbetare utanför EU är förenat med betydande risker. Regeringens löften om eventuella undantag övertygar inte. Det är enligt Trä- och Möbelföretagen (TMF) hög tid att dra i nödbromsen innan det är för sent.

Senast den 31 januari 2024 ska den utredning som regeringen tillsatt lämna förslag om skärpta villkor för arbetskraftsinvandring. Som grund för arbetstillstånd ska ett lönekrav i nivå med medianlönen på 33 200 kronor per månad fastställas. I ett första steg höjs lönekravet redan den 1 oktober i år till 80 procent av medianlönen.

Bakgrunden är en infekterad debatt om arbetskraftsinvandring där nya lönegolv ska införas som redskap för att motverka missbruk. Lågkvalificerad arbetskraft ställs mot högkvalificerad och i ett försök att forcera fram ett nytt regelverk missar politikerna en helt avgörande kategori – mellankvalificerade yrkesutbildade. Här finns exempelvis maskinoperatörer, mekaniker, maskinsnickare, processoperatörer och automationstekniker. Dessa nyckelpersoner i industrin hamnar mellan stolarna.

Företag i branscher som är vitala för den svenska välfärden står således inför allvarliga rekryteringsproblem när regeringen nu överväger att skärpa reglerna. Det tuffa konjunkturläget med kännbara återverkningar främst bland småhustillverkarna försvårar ytterliggare.Till nyckelpositioner krävs ständiga rekryteringar för att företagen inte ska tappa konkurrenskraft. Problemet med att hitta rätt kompetens är förstås inte nytt och fanns redan när utredningen tillsattes. Svenskt Näringslivs rekryteringsenkät visar år efter år att företag inte lyckas hitta lämpliga medarbetare. Bristande yrkeserfarenhet, bristfälliga attityder och brist på passande utbildning är huvudförklaringar till matchningsproblemen. Växande pensionsavgångar spär på bekymren.

Följden blir att företagens möjligheter till expansion blir mindre. Man tvingas tacka nej till beställningar. Uppdragen går till konkurrenter utomlands och Sverige förlorar både arbetstillfällen och skatteintäkter. Arbetskraftsinvandring har för åtskilliga företag inom trä- och möbelsektorn varit en etablerad och framgångsrik väg att gå för att klara rekryteringspusslet. Men nu kan alltså denna livlina kapas av. 

I utredningsdirektiven öppnar regeringen visserligen för undantag. Det talas om en myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning. Sannolikt är det Arbetsförmedlingen som får avgörandet i sin hand. Utöver att ingreppet skulle vara ett hot not den svenska modellen – lönenivåer hanteras av parterna på arbetsmarknaden och inte av politiken – tyder mycket på att det kommer att ge ett ytterst osäkert utfall. Företagen som är verksamma i branschen är själva bäst på att kartlägga vilka medarbetare som behövs. 

Vår uppmaning till regeringen är därför att tänka om och hantera problemet där skillnaden blir som störst – genom att bygga ut yrkesutbildningarna, förbättra drivkrafterna i matchningssystemet och korta Migrationsverkets handläggningstider. Bara så kan kompetensförsörjningen av nyckelpersoner säkerställas.