Nyligen framkom att regeringen går vidare med förslaget om att slopa ungdomsreduktionen för unga lagöverträdare. Regeringen föreslår i en proposition att ta bort den så kallade straffrabatten för personer i åldern 18-20 år vid allvarlig brottslighet. Rent konkret så innebär förslaget att en gärningsman som befinner sig inom detta åldersspann, inte ska få reduktion i påföljdsfrågan om brottet har ett minimistraff på fängelse i ett år eller mer.

Är detta rätt väg att gå?

Yngre personer har generellt sett en ansvarsförmåga som inte är fullt utvecklad än. Människor har även en större känslighet att utsättas för sanktioner i ung ålder än när man är äldre. Detta har i det svenska rättssystemet lösts genom att personer under femton år inte är straffmyndiga. Därefter blir det en gradfråga att avgöra om gärningsmannen har uppnått en sådan mognad som fordras för att kunna ta fullt ansvar för sina gärningar.

Som ovan framhållits är unga lagöverträdare mer psykologiskt känsliga för bestraffning. Lagförslaget som framtagits torde leda till återanpassningshämmande effekter. För en ungdom som hamnat fel, så är det i allas intresse att vederbörande kommer tillbaka till samhället och blir inkluderad. Genom detta populistiska förslag så är risken stor att det utvecklas en ilska och besvikelse hos gärningsmannen, vilket i sin tur ökar risken för återfall när eventuellt straff avtjänats. 

Min uppfattning är att lagförslaget om slopad ungdomsreduktion för 18-20-åringar i stället kommer leda till ett ökat utnyttjande av ännu yngre förmågor. Lagförslaget omfattar inte ungdomar som är 15-17 år. Detta torde följaktligen leda till att den organiserade brottsligheten i stället kommer att vända sig till denna åldersgrupp. Mot bakgrund av lagförslaget kommer vi högst förmodligen att få ännu yngre brottsmisstänkta, vilket är en helt absurd följdkonsekvens.

Jag tror att regeringen nu har gått i en fälla där man börjar i fel ände. I stället för att undersöka varför ungdomar lockas in i kriminalitet överhuvudtaget så väljer man att förespråka hårdare straff och slopade ungdomsrabatter. Lagförslaget kommer förmodligen inte att lösa kriminaliteten som finns i våra särskilt utsatta områden. Enligt min mening måste vi börja i den andra änden. Arbeta med riktade insatser, skapa en tillvaro för dessa ungdomar som är meningsfull. Ge dessa unga anledningar till att inte välja det kriminella livet. Se till att de får det stöd de behöver för att klara skolan. Uppmana till att vidareutbilda sig. För en kontinuerlig dialog med ungdomarna, förklara baksidorna med att välja ett kriminellt liv. 

Avslutningsvis kan anföras att det är rent av naivt att tro att dagens allvarliga brottslighet kommer att stoppas enbart genom att slopa ungdomsrabatten. Problemen som finns i vårt samhälle är mycket mer komplexa än så.