SD-regeringen är passiv i frågan om dödsolyckor på jobbet. De lägger inga förslag och skjuter inte till några pengar för att göra svenska arbetsplatser säkrare. Vi socialdemokrater kräver att regeringen agerar – och att de omedelbart tillsätter en kriskommission för den extra hårt drabbade byggbranschen.
2023 blev ett nattsvart år på svensk arbetsmarknad med 65 döda i tjänsten. Det här eländet måste få ett slut. Samtidigt måste vi våga inse att det sannolikt bara är en tidsfråga innan det sker en ny arbetsplatskatastrof. Arbetsmiljöpolitiken måste därför vässas och uppvärderas, och det är bråttom.
Alla som arbetar i Sverige har rätt till ett tryggt jobb. För detta behövs bland annat trygga anställningar, tydliga regler och effektiv myndighetskontroll. Det behövs också starka skyddsombud och hårdare tag mot arbetsgivare som offrar sina anställdas arbetsmiljö för att maximera vinsten.
Vi ser också ett särskilt behov av en genomlysning av den extra hårt drabbade byggbranschen. Sektorn är så illa däran att den behöver en total genomlysning.
Vi socialdemokrater har alltid haft ett helhjärtat engagemang för löntagares trygghet på jobbet. Under våra senaste regeringsår satsade vi stort på arbetsmiljöpolitiken vilket gjorde att Arbetsmiljöverket kunde anställda 150 nya inspektörer. Hade Sverige idag styrts av en S-budget hade det fortsatt i samma riktning – med rejäla satsningar och hårdare tag mot arbetsmiljöfusk.
När högern har styrt har de tvärtom slaktat arbetsmiljöpolitiken för att ha råd med skattesänkningar. Under Reinfeldt-åren tömdes Arbetsmiljöverket på resurser och det framgångsrika Arbetslivsinstitutet avvecklades helt. Nu ser vi hur historien upprepar sig. Förra året tvingades Arbetsmiljöverket dra i handbromsen för nyrekryteringar av inspektörer på grund av att regeringen inte gav dem tillräckligt med pengar.
Vi påstår inte att förra årets dödsolyckor är SD-regeringens fel. Men – när kurvorna pekar åt fel håll måste man agera. Vi påstår inte heller att vår egen politik hade hindrat alla dödsolyckor, men vi är säkra på att våra prioriteringar hade gjort skillnad i det långa loppet.
Det är uppenbart att regeringen pressas av den här frågan. De anklagar oss för att ha ”högt tonläge” när allt vi gör är att peka på fakta – men vi kommer inte att tystna. Vi kommer tvärtom att höja tonläget ända till dess att regeringen börjar leverera politik för ett tryggare arbetsliv.