Under den senaste tiden har det blivit allt tydligare att Socialdemokraterna driver en politik som i praktiken försvårar för nödvändiga besparingar och effektiviseringar. Trots att vi i den styrande koalitionen gång på gång har presenterat konkreta åtgärder för att säkerställa en hållbar framtid för Region Sörmland, har Socialdemokraterna varit emot nästan varje besparingsförslag som vi har lagt fram. 

Några tydliga exempel på detta är när vi föreslagit förändringar inom kliniska apotekare, bassänger och sjukhusbibliotek som skulle innebära en minskning av personal. Dessa förslag syftade till att anpassa verksamheterna efter verklighetens ekonomiska ramar. Men i stället för att föra en konstruktiv dialog har Socialdemokraterna försenat, försvårat, blockerat eller inte ens deltagit i beslut, vilket har försenat nödvändiga reformer och ökat kostnaderna för skattebetalarna.

Samtidigt anklagar Socialdemokraterna oss för att göra ”för lite, för sent.” Men deras agerande talar ett annat språk. I stället för att komma med egna lösningar har de ständigt motarbetat våra förslag. Det handlar inte om att vi i styret inte ser problemen eller inte vill göra något åt dem. Problemet är att Socialdemokraterna hellre vill motarbeta, istället för att enas brett kring politiskt tuffa beslut. Det gynnar ingen, allra minst skattebetalarna.

Om Socialdemokraterna verkligen var intresserade av att lösa de ekonomiska utmaningarna, skulle de åtminstone presentera egna förslag som vi kan diskutera. I stället har vi sett hur de prioriterar populism framför realism, vilket endast skapar fler problem och ökade kostnader. Som exempelvis när de bestämde sig för att driva igenom det kostsamma förslaget att erbjuda fria arbetsskor. Vänsterpartiet är åtminstone tydliga med att deras universallösning som vanligt är att höja skatten och ge allt till alla, helst avgiftsfritt.

I dessa ekonomiskt utmanande tider behöver vi politiker fatta svåra beslut, även om besluten är impopulära. Det handlar också om att kunna säga nej när det behövs och göra de tuffa prioriteringarna. Att ständigt säga nej till besparingsåtgärder för att godhetssignalera, det är inte att ta ansvar. Sörmlänningarna borde kunna förvänta sig mer av ett parti som anser sig vara statsbärande.