Pensionssystemet har blivit mindre begripligt och respektavståndet har minskat som ett resultat av senare års ogenomtänkta politik. Det behövs en rejäl sänkning av skatten på egenintjänad pension för att göra det mer lönsamt att arbeta och ha arbetat.

Den som arbetat ett helt liv ska veta att det också kommer göra betydande skillnad i pensionskuvertet. Tyvärr har det de senaste åren genomförts flera reformer, med intentionen att stärka ekonomin för dem med sämst pensioner, vilka har gått i rakt motsatt riktning. I dag har nästan varannan av Sveriges 2,3 miljoner pensionärer garantipension eller någon annan form av bidrag och är därmed i behov av stöd från staten för att fylla ut pensionen. Bara det senaste året har antalet garantipensionärer ökat med 190 000. Det är en dyster utveckling som måste vändas.

Den med en genomsnittlig pension på 23 000 kronor i månaden betalar idag 4 300 kronor i skatt. För den med lite högre pension, 35 000 kronor i månaden, landar skatten på 7 600 kronor per månad, om man uppnått den statliga riktåldern för pension. Den som behöver eller väljer att gå i pension tidigare och har en pension på 23 000 kronor i månaden betalar hela 6 600 kronor i månaden i skatt. Det är varken rättvist, eller rimligt. Regeringen föreslår nu marginellt sänkt skatt för ålderspensionärer inför årsskiftet. Det är välkommet, men otillräckligt. Skattebetalarna föreslår tre förändringar som behöver göras för att säkerställa bättre och rättvisare pensioner:

• Separera egenintjänad pension från garantipension och andra bidrag. 
• Sänk skatten kraftigt på egenintjänad pension. 
• Sänk skatten på lön i en trappa för den som närmar sig och passerar riktåldern för pension.

Fler ska kunna leva ett bra liv på sin pension utan att tvingas vara beroende av olika statliga bidrag och stöd. Samtidigt behöver vi uppmuntra alla som kan att jobba så länge som de vill och orkar. Det gynnar alla. Vi blir faktiskt inte rikare av att dela på arbete, utan genom att fler får möjligheten att jobba mer.