Förmiddagskaffet fastnade i vrångstrupen när jag i veckan snubblade över en riksdagsmotion från SD-ledamoten Tobias Andersson, tillika ordförande i Sverigedemokraternas Ungdomsförbund. I den riktas en dödsstöt mot svensk folkhögskola och dess deltagare. Studier på folkhögskola ska inte berättiga till CSN-stöd, hela skolformen ska utredas med målet total nedläggning, enligt motionären.
 

SD har ända sedan de kom in i riksdagen haft ett horn i sidan till studieförbund och folkhögskolor. Det har yttrat sig på flera olika sätt. Partiets budgetmotioner har konsekvent haft sänkta anslag, nu senast med nästan en miljard. Man har velat gå in och peta i folkbildningens innehåll. Aktiviteter och kurser som inspirerar till ”mångkulturalism” ska ersättas med sådant som leder till ”nationell sammanhållning och identitet”. På regional nivå har SD ofta gått fram med nedskärningskrav, alternativt nedläggning, vad gäller offentligägda folkhögskolor. 

Folkhögskolan är väl beforskad och utvärderad, och fyller en viktig plats i vårt utbildningssystem visar det sig. De många deltagare som hittat tillbaks till studier, funnit en fungerande väg in i högre studier, kommit till rätta i livet trots brokig bakgrund är talande bevis. Inget av detta kan jag se i motionen. Har Sverigedemokraterna ens läst utvärderingarna som lagts på riksdagens bord? 
Motionären verkar inte heller ha förstått skillnaden mellan de kurser som bärs av folkhögskolan. Allmänna kurser smetas ihop med specialkurser och korta kurser i en enda sörja. Begreppet studieomdöme delas enligt motionären ut till höger och vänster. I verkligheten ges det endast på allmän kurs. 

Deltagarinflytandet, som är en bärande del i att uppfylla ett av statens mål med folkbildningen, nämligen att fostra till demokrati, och deltagande i det öppna samhället, avfärdas utan några som helst argument.  

Som ytterligare argument frågar sig motionären vad formen folkhögskola gör som motiverar ett statsbidrag om fyra miljarder om året? Det är olyckligt att det har gått Andersson förbi, att statsbidraget till Folkbildningsrådet också innefattar statsbidrag till studieförbunden i Sverige, och fördelas ungefär fifty-fifty, alltså lite drygt två, inte fyra, miljarder till folkhögskolan.

Det som vid första anblicken kan avfärdas som tokeri och stolleprov, måste tyvärr tas på fullaste allvar! Berusad av sin framgång går SD från att förminska och kväsa folkbildningen, till ett öppet förslag för att förinta folkhögskolan. Osökt infinner sig frågan, är de uttalade samarbetspartierna M och KD beredda att med ett par penndrag göra rent hus med en skolform som verkat med framgång i Sverige i över 150 år? Eller kommer de stå upp för folkhögskolan när motionen behandlas i utskott och riksdagens kammare i slutet av februari? Och framför allt efter nästa val!

Jag hoppas innerligt att de inte blir svaret skyldiga på den punkten!