Debatten om statsbudgeten fokuserar ofta på vem som vinner eller förlorar i förhållande till föregående år. Men en viktig fråga som saknas är om skattenivån för vissa grupper var rättvis eller effektiv från början. 

I den nyligen presenterade statsbudgeten för 2025 föreslås att avtrappningen av jobbskatteavdraget avskaffas. Det är bra. Studier från bland annat Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) har visat att sänkta marginalskatter – även små – kan leda till att fler människor väljer att jobba mer och ta på sig nya ansvarsområden, vilket genererar högre skatteintäkter över tid. Det innebär att det vi nu ser som en förlust i statsbudgeten sannolikt kommer betala tillbaka sig själv, och mer därtill. 

När värnskatten avskaffades 2020, en skatt som innebar att de med högre inkomster betalade 5 procent extra, ökade skatteintäkterna markant. För varje krona som staten förlorade på värnskatten, kom det in två tillbaka i form av andra skatteintäkter. Avskaffandet var med andra ord självfinansierande och gav samhället mer resurser, inte mindre. 

Sveriges marginalskatter är bland de högsta i världen, och kommer fortsätta vara det även nästa år. För de som tjänar mer än 53 600 kronor i månaden kommer marginalskatten år 2025 att vara mellan 49 och 55 procent, beroende på kommunalskatt. Och när arbetsgivaravgifterna inkluderas blir den genomsnittliga marginalskatten inom denna grupp 64 procent. Det innebär att av en ökad lönekostnad på 1000 kronor får arbetstagaren endast behålla 360 kronor. 

 

Förutom att sådana höga marginalskatter minskar incitamenten att arbeta mer, har det en annan betydande effekt: det försvårar för svenska företag att attrahera och behålla spetskompetens. I en globaliserad ekonomi där den mest kvalificerade arbetskraften kan välja att arbeta var som helst, blir skattenivåerna en avgörande faktor. Om Sverige fortsätter att ha väsentligt högre skatter på höga löner än våra konkurrentländer, riskerar vi att förlora talanger till länder med mer konkurrenskraftiga skattevillkor. Detta slår direkt mot företagens förmåga att utvecklas och mot landets innovationskraft. 

Sammanfattningsvis måste vi bortse från symbolpolitiken och fokusera på vad som faktiskt gynnar hela samhället. Sänkta marginalskatter kan leda till fler arbetade timmar, högre inkomster och större skatteintäkter – både för staten och kommunerna. Det gynnar alla.