Den svenska skogen. Älskad, omhuldad och omdiktad. Skogen byggde vårt land. Grunden till vårt välstånd, ryggraden i vår ekonomi, basen för en levande landsbygd. Den skog du besöker, drömmer om eller kanske just nu blickar ut på.
En skog som inte har lämnats ensam, orörd eller övergiven. Den har alltid fått stå till tjänst för bete, virke, pottaska, träkol, och papper. Skogen fortsätter att förse oss med framtidens material som ska hjälpa till med att ersätta fossila bränslen.
Skogen är inte i första hand de stora skogsbolagens eller statens skog. Skogen du ser, besöker eller drömmer om, är framförallt den skog som ungefär 320 000 privata skogsägare äger – människor som du och jag – människor som sköter sin skog efter eget hjärta och huvud. Jorden och skogen som binder samman över generationer.
I dag lever många av oss långt från brukandet av jorden och skogen. Men skogen väcker fortsatt känslor. Känslor som ibland kan gå väl långt. Så långt att skogen betraktas som något skört och sårbart som måste skyddas från människan självt. För vissa väcks ett så starkt intresse att det leder till en önskan att ta ifrån skogsägarna rådigheten och istället ge makten till staten. Miljöorganisationer, miljömyndigheter och naturvårdsforskare i en entonig kör av undergångsprofetior. Ropandes på en ny skogspolitik bygdd på slagord och stark statlig styrning. Vi andra som både vill ha en bra miljö och ett tryggt samhälle, en tillräcklig välfärd och en samhällsekonomi som snurrar, vi tar alarmisterna med ro.
Vi sköter om vår skog och sättet vi gör det på förändras över tid med nya idéer och kunskap. Vi gör det med hänsyn till skogens arter, kulturmiljöer och friluftsliv. Vi gör det för lönsamhet och för att våra barn ska ta vid där vi slutar. Vi är en skapande kraft i det samhälle som behöver oss. Skogen är vår viktigaste naturresurs för att trygga framtidens klimatnytta och välfärd. För att den ska fortsätta vara det behöver skogsägarna uppmuntras och respekteras så att skogen även fortsättningsvis ska vara älskad, omhuldad och omdiktad.