Höga räntor och en inflation Sverige som inte upplevt på länge har tvingat fram neddragningar inom delar av trä- och möbelindustrin. Den senaste tidens positiva signaler löser inte branschens långsiktiga utmaning. 

Trots neddragningar och varsel saknas arbetskraft. Varslade medarbetare har på vissa håll fått jobb tvärs över gatan inom andra delar av industrin. Dessa återvänder knappast till sina gamla arbetsplatser när efterfrågan ökar. Därför har kompetensförsörjning högsta prioritet för branschorganisationen Trä- och Möbelföretagen (TMF).

Nyrekryteringarna var rekordlåga 2023 samtidigt som TMF:s nya rekryteringsrapport visar att branschen fram till och med 2026 behöver anställa 1 500 yrkesarbetare och 500 tjänstemän per år. Tillskottet från gymnasieskolan blir cirka 70 personer. Vuxenutbildningar bidrar med ett 30-tal. Arbetsmarknadsutbildningar ger mellan 50 och 100 nya medarbetare. Rekryteringsbehoven är alltså fortfarande stora. 
Många träutbildningar på gymnasienivå har lagts ned. Stora pensionsavgångar förvärrar läget. Den snabba tekniska utvecklingen skapar nya kompetenskrav. Vi har goda förhoppningar att valideringsmodellen som TMF tagit fram i samverkan med GS-facket och Träcentrum i Nässjö ska fylla kunskapsluckor både bland nyanställda och hos dem med mångårig erfarenhet. 
 

Sedan mitten av 1990-talet har elevernas efterfrågan på specifika utbildningar styrt utbudet i alltför hög grad. Följden har blivit studieinriktningar utan efterfrågan på arbetsmarknaden. 
Men det finns ljuspunkter. Vid årsskiftet träder en ny lag i kraft. Den baseras på Skolverkets planeringsunderlag för dimensionering av utbildning och utbud. Företagens önskemål kommer äntligen att tillgodoses och individerna får bättre möjligheter att hitta jobb med koppling till den egna utbildningen. Alla blir vinnare. 
 

Som branschorganisation är det vårt uppdrag att öka kännedomen om de yrkesförberedande programmen inom trä- och möbelindustrin. För att behålla konkurrenskraften inom näringslivet krävs det att fler elever väljer utbildningar som leder till jobb. 
Vi måste också ha en strategi för yrkesutbildningar för vuxna. Att inte dra nytta av kompetensen hos dem med lång arbetslivserfarenhet som letar efter en ny yrkesinriktning är ett mänskligt och samhällsekonomiskt slöseri. Det förutsätter ett konstruktivt samarbete mellan näringslivet, de fackliga organisationerna, läroverken och politiken.