De nya reglerna beträffande slopandet av den så kallade ungdomsrabatten för ungdomar mellan 18-20 år som begår brott med minst ett års fängelse i straffskalan börjar att gälla den 2 januari 2022. För mig är detta en ren och skär symbollagstiftning, dvs. lagstiftning som utger sig för att främja effektiviteten i samhället, men som i själva verket inte duger till mer än att bidra till att lugna en oroad allmänhet. 

Ett av de bakomliggande argumenten bakom den slopade ungdomsreduktionen torde vara att man vill få en minskad brottslighet. Min gissning är att denna åtgärd inte kommer få någon verkan. Såvitt jag vet saknas det dessutom vetenskaplig forskning att straffskärpningar kommer att resultera i mindre brottslighet. 

Slopandet av ungdomsrabatten är, enligt min mening, symbollagstiftning i allra högsta grad. Det handlar snarare om att lagstiftaren och statsmakterna vill uppvisa handlingskraft för befolkningen. Det kommer högst förmodligen inte att få någon reell skillnad i antalet begångna brott för personer i dessa åldrar.

Det finns en hel del neurologisk forskning som genomförts beträffande unga personer, framförallt unga män. Som regel brukar man säga att hjärnan och dess konsekvenstänk inte nått dess fullständiga utveckling innan 25-års åldern. Dessutom torde det av individualpreventiva skäl, vara en oerhört dålig idé att inte särskilja på ungdomar i detta hänseende. Kommer man bort från samhället, där det dessutom finns andra unga människor som också begått brott, är min uppfattning att grunden för återfall är större i förhållande till om andra åtgärder vidtagits. 

Om vi vill minska antalet brott bör mer brottsförebyggande insatser utföras. Se till att förstå varför unga människor väljer att överhuvudtaget lockas in till kriminaliteten. och uppmuntra de till alternativa vägar i livet. Det måste finnas hopp och en tanke på att framtiden innehåller valmöjligheter för att våra ungdomar ska välja att avstå från kriminaliteten. 

Jag väljer att tro på behandling och att människor kan ändras till det bättre, oavsett vilket brott de har begått. Mot bakgrund av detta vill jag se en mer humanistisk kriminalpolitik. Bestraffning och utfrysning från samhället har sällan gjort någon bättre. Varför tror politikerna att det kommer funka i detta fall?