Valet i USA blev en rysare, fast egentligen inte. Allt tydde på att den blivande valvinnaren hade stärkt sitt grepp och övertygat allt fler, inte minst i marginaliserade och socioekonomiskt svaga grupper. Det var han som förde deras talan. Han och ingen annan. I detta hade han sorgligt nog rätt, och därför vann han.
Jag har inte hört ett enda klipp med Kamala Harris där hon lyft situationen för fattiga amerikaner, eller ens för ”working class people”. Allt jag hört är ”middle class families” Underförstått; de rejäla och lite duktigare.
I Sverige lider vi socialdemokrater av samma sjuka. Här pratar vi nu ständigt om ”vanligt folk”. Ett ironiskt arv från KD:s Göran Hägglund, som myntade begreppet ”verklighetens folk”. Hemma vid köksbordet satt de tillsammans, enligt Göran. Underförstått; välfungerande kärnfamiljer.
Det är precis de ”middle class families” som Kamala pratar om, och som nästan alla partier i Sverige i dag har som främsta målgrupp. Förklaringen: Vi vet ju att de går och röstar.
Här fortsätter vi sossar att trampa på och trampa fel. Från partihögkvarteret 68:an kommer flygbladen som ska med ut på dörrknack, främst då i marginaliserade områden. Problemet är att bladen inte har något budskap till dem som bor där. Om något budskap alls. (Tillfällig bankskatt någon?)
Men jag och mina partivänner i Nyköping fortsätter tro på socialdemokratin och trampar på i trappuppgångarna. För mig får vår lokala politik och ett medlemskap i landets största S-förening Reformisterna fungera som tröst. En dag, då jäklar är vi riktiga sossar igen!
Det är djupt sorgligt att så många väljer att tro på en notorisk lögnare som den blivande presidenten i USA. Men många av hans väljare gör nog inte ens det. Kanske uppskattar de mest att han talar ur skägget?
Inom S har vi väl inte haft en skäggig toppolitiker sedan Leif Pagrotsky. Ändå fastnar vår retorik i skägget hela tiden.
Vilka är ”vanligt folk”? Vad är skillnaden på ”vanligt” och ”ovanligt” folk? Sanningen är ju att den inte finns. Däremot finns mer eller mindre fattigt och marginaliserat folk. Och mer eller mindre rikt och priviligerat folk.
Hmm… menar jag arbetarklass, medelklass och överklass? Se! Jag kunde skriva det, trots min partitillhörighet (och min skäggiga nuna).
Det finns något djupt självklart vi behöver lära på nytt av den politiska utvecklingen i USA och i världen, nämligen:
Lyssna på alla medborgare som kämpar med livet och tillvaron. Sätt deras behov först.
Och tala ur skägget om det:
Vi socialdemokrater gör det för vi bryr oss om alla människor, och tror benhårt på att jämlikhet gör bättre samhällen för alla. Samhällen där demokratin kan leva, och överleva.
Det är därför vi är politiker.