I SN 3/6 erbjuds divisionschefen för Special Steel på SSAB att komma till tals i en artikel. På vems initiativ kan man undra? Vems ärende, om inte SSAB och sin egen karriär? Det senare är förlåtet.
 

Det något störande är att den 14/6 2019 begärde länsstyrelsen att Vattenfall besvarar ett antal frågor rörande miljöpåverkan av den högspänningsledning som kan komma att tillhöra de kraftigaste vi sett i Sverige. Nästan ett år senare har Vattenfall, som arbetar på uppdrag av ett annat statligt företag (SSAB), inte svarat på frågorna. Ändå ondgör sig divisionschefen över att länsstyrelsen kanske inte hastar fram ärendet den dagen Vattenfall behagar besvara frågorna. 

Om länsstyrelsen inte tillgodoser bolagets önskemål så att miljövänlig produktion kan starta 2026 hotar man att köra fossilt så länge anläggningen i Oxelösund klarar det; rusa fram efter våra krav (vi har lovat aktieägaren), med risken att en omfattandemiljöförstörelse sker (för vi värnar om miljön) – annars fortsätter vi 20-30 år till med en miljöförstörande produktion(trots att vi värnar om miljön). Inser någon möjligen kullerbyttan? 

SSAB ska investera i en miljövänlig produktion men vill inte betala för en miljövänlig distribution av el trots att marginalkostnaden att gå från gårdagens luftledning till modern markledning bedöms vara marginell, satt i relation till den totala investeringen. Gäller inte miljötänket hela kedjan, utan bara i Oxelösund?

100 000 människor bor på Sörmlands landsbygd. Vattenfall och SSAB arbetar för högtryck för att köra över en tredjedel av Sörmlands befolkning för att tillgodose det man lovat sin aktieägare. 100 000 skattebetalare ska under de kommande 100 åren betala med minskad areal för livsmedelsproduktion, produktion av skog och plats för bostäder. Sett ur ett överlevnadsperspektiv i en krigssituation eller den Coronakris vi lever med i dag är resonemanget absurt.

SSAB:s representant glömde berätta för tidningen att minst tre alternativ finns, dels en markförlagd kabel, dels en 400 000 voltledning vattenvägen från Södertälje eller från Lämmenäs väster om Norrköping genom Bråviken. I princip samma avstånd som från Hedenlunda. Den första atlantkabeln lades 1866 med ångbåt. På mer än 150 år har vi lärt oss att hantera kablage i vatten. ABB tillhandahåller för övrigt en kabel dimensionerad för 525 000 volt. Vattenfall skulle därmed slippa gräva ner den markkabel under Oxelösunds bostadsområden som man nu planerar. 

Varför markkabel i Oxelösunds kommun, men 60 m höga stolpar och luftledningar genom Nyköpings produktionslandskap? Är det alldeles för billigt att köra över markägare?

Vem minns inte den gamla engelska förklaringen till varför VA-ledningarna placerades utanför fasaden? Enklare att reparera när de gick sönder. Vilket de gjorde. Även engelsmännen har lärt sig.

När lobbymaskineriet nu dras igång av de stora aktörerna som representerar staten, är det verkligt tråkiga att det politiska ledarskap som säger sig värna om landsbygden och dess invånare, håller sig långt borta. Då finns de inte på plats.

Kanske SN dessutom vill ställa några frågor till de markägare som ska betala med förlorad produktionsmark för livsmedel eller till de skogsägare som riskerar att se sina skiften söndertrasade av 80 meter breda ledningsgator genom produktiv skogsmark?