Konsekvenserna av pandemin är stora i Sverige, men katastrofala för människor i länder med utbredd fattigdom. Sverige har möjlighet – och därmed ansvar - att stötta de som drabbas hårdast. Vi, 41 organisationer, ber dig att uppmana de folkvalda i riksdagen att hålla sina löften till världens mest utsatta.
I dag vet vi att covid-19 har utlöst den värsta ekonomiska krisen i modern tid, och att de som hade det sämst redan innan pandemin drabbas hårdast. Av 2 miljarder arbetare i den informella ekonomin stod många, från en dag till en annan, utan levebröd när samhällen stängdes ner. I Afrika söder om Sahara riskerar 426 barn att dö varje dag resten av året på grund av matbrist som förvärrats av pandemin. I ansträngda sjukvårdssystem blir vård till våldtagna flickor, mödravård och vaccin mot dödliga barnsjukdomar bortprioriterat.
Det här är krisåret då det enligt FN hade behövts fyra gånger mer internationellt bistånd i världen för att möta pandemins katastrofala konsekvenser för människor i fattigdom. Detta samtidigt som ekonomin går dåligt även i höginkomstländerna, vilket riskerar att leda till minskat internationellt stöd.
De ekonomiska behoven i Sverige är stora och de personliga tragedierna i pandemin många. Här finns samhällsproblem som kräver mer resurser. Dem måste vi klara av att ta oss an. Samtidigt är en värld med större ojämlikhet, mer hunger och konflikter en osäkrare värld för oss alla. Internationellt bistånd är inte ensamt lösningen, många olika resurser kommer att krävas för en hållbar återhämtning. Men bistånd är ett avgörande bidrag till att långsiktigt bygga upp samhällen med fungerande institutioner, tillgång till mat, utbildning och sjukvård.
Det finns de som vill ta från det internationella biståndet för att täcka ökade kostnader i Sverige. Men vi som är ett av världens rikaste länder bör alltid kunna avsätta en hundradel av BNI till de som har det sämre. En minskning skulle dessutom bryta mot riksdagens åtagande om biståndets nivå. Om Sverige minskar sin insats är det stor risk att andra länder följer efter. Vi sätter i sådana fall en negativ trend som kommer att allvarligt hota världens möjligheter att bekämpa fattigdomen.
Ska vi inte göra tvärtom istället? Kan vi få blicka tillbaka på krisen och vara stolta över att vi orkade och förmådde hjälpa andra även när det blåste kallt? Att vi sa ”nu är det tufft för oss, men oändligt mycket svårare för andra”. Att vi visste att Sveriges internationella engagemang inspirerar och ökar hoppet om en hållbar framtid för alla efter coronakrisen.
Låt dina folkvalda som är tillbaka i riksdagen den här veckan veta att du är stolt över ett Sverige som inte lämnar de svagaste i sticket. Ett Sverige som fortsätter att vara en stark röst för en mer jämlik och hållbar värld.
Fotnot: Denna debattartikel är undertecknad av följande organisationer:
Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan
Jennifer Vidmo, generalsekreterare ActionAid Sverige
Louise Lindfors, generalsekreterare Afrikagrupperna
Martina Hibell, generalsekreterare Barnfonden
Lena Ingelstam, generalsekreterare Diakonia
Miet Lammens, ordförande Emmaus Stockholm
Daniel Grahn, generalsekreterare Erikshjälpen
Charlie Aronsson, tf kanslichef Fair Action
Hanna Dahlström, kanslichef FIAN Sverige
Ulrika Strand, generalsekreterare Fonden för mänskliga rättigheter
Anna Stenvinkel, generalsekreterare ForumCiv
Joakim Molander, ordförande FUF - Föreningen för utvecklingsfrågor
Martin Nihlgård, generalsekreterare IM
Malin Nilsson, generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF)
Jens Rosbäck, chef för den internationella avdelningen IOGT-NTO-rörelsen
Alexander Clemenson, generalsekreterare KFUM Sverige
Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare Kristna Fredsrörelsen
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna
Klara Knapp, ordförande Latinamerikagrupperna
Judy McCallum, executive director Life & Peace Institute
Eva Nordenstam von Delwig, kommunikationschef Läkarmissionen
Anna Widoff, ordförande MeSheWe
Khalil Zeidan, ordförande Nordisk Hjälp
Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Anna Wester, ordförande Palestinagrupperna i Sverige
Mariann Eriksson, generalsekreterare Plan International Sverige
Niclas Lindgren, direktor PMU
Gerardo Lizano, verksamhetsansvarig Praktisk Solidaritet
Deidre Palacios, förbundsordförande RFSL
Bengt Ekman, vik. generalsekreterare Svenska Afghanistankommittén
Agnes Hellström, ordförande Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
Charlotta Norrby, generalsekreterare Svenska missionsrådet
Jan Strömdahl, ordförande Svenska Västsaharakommittén
Karin Wiborn, generalsekreterare Sveriges kristna råd
Malin Flemström, tf. vd The Hunger Project
Sofia Östmark, kanslichef Union to Union
Eva Åberg, verksamhetschef Vi-skogen
Peter Brune, generalsekreterare War Child Sweden
Cecilia Chatterjee-Martinsen, generalsekreterare WaterAid Sverige
Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect
Martin Uggla, ordförande Östgruppen