Konsekvenserna av pandemin är stora i Sverige, men katastrofala för människor i länder med utbredd fattigdom. Sverige har möjlighet – och därmed ansvar - att stötta de som drabbas hårdast. Vi, 41 organisationer, ber dig att uppmana de folkvalda i riksdagen att hålla sina löften till världens mest utsatta.

I dag vet vi att covid-19 har utlöst den värsta ekonomiska krisen i modern tid, och att de som hade det sämst redan innan pandemin drabbas hårdast. Av 2 miljarder arbetare i den informella ekonomin stod många, från en dag till en annan, utan levebröd när samhällen stängdes ner. I Afrika söder om Sahara riskerar 426 barn att dö varje dag resten av året på grund av matbrist som förvärrats av pandemin. I ansträngda sjukvårdssystem blir vård till våldtagna flickor, mödravård och vaccin mot dödliga barnsjukdomar bortprioriterat.

Det här är krisåret då det enligt FN hade behövts fyra gånger mer internationellt bistånd i världen för att möta pandemins katastrofala konsekvenser för människor i fattigdom. Detta samtidigt som ekonomin går dåligt även i höginkomstländerna, vilket riskerar att leda till minskat internationellt stöd.

De ekonomiska behoven i Sverige är stora och de personliga tragedierna i pandemin många. Här finns samhällsproblem som kräver mer resurser. Dem måste vi klara av att ta oss an. Samtidigt är en värld med större ojämlikhet, mer hunger och konflikter en osäkrare värld för oss alla. Internationellt bistånd är inte ensamt lösningen, många olika resurser kommer att krävas för en hållbar återhämtning. Men bistånd är ett avgörande bidrag till att långsiktigt bygga upp samhällen med fungerande institutioner, tillgång till mat, utbildning och sjukvård. 

Det finns de som vill ta från det internationella biståndet för att täcka ökade kostnader i Sverige. Men vi som är ett av världens rikaste länder bör alltid kunna avsätta en hundradel av BNI till de som har det sämre. En minskning skulle dessutom bryta mot riksdagens åtagande om biståndets nivå. Om Sverige minskar sin insats är det stor risk att andra länder följer efter. Vi sätter i sådana fall en negativ trend som kommer att allvarligt hota världens möjligheter att bekämpa fattigdomen.

Ska vi inte göra tvärtom istället? Kan vi få blicka tillbaka på krisen och vara stolta över att vi orkade och förmådde hjälpa andra även när det blåste kallt? Att vi sa ”nu är det tufft för oss, men oändligt mycket svårare för andra”. Att vi visste att Sveriges internationella engagemang inspirerar och ökar hoppet om en hållbar framtid för alla efter coronakrisen.

Låt dina folkvalda som är tillbaka i riksdagen den här veckan veta att du är stolt över ett Sverige som inte lämnar de svagaste i sticket. Ett Sverige som fortsätter att vara en stark röst för en mer jämlik och hållbar värld. 

Fotnot: Denna debattartikel är undertecknad av följande organisationer:  

Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan

Jennifer Vidmo, generalsekreterare ActionAid Sverige

Louise Lindfors, generalsekreterare Afrikagrupperna

Martina Hibell, generalsekreterare Barnfonden

Lena Ingelstam, generalsekreterare Diakonia

Miet Lammens, ordförande Emmaus Stockholm

Daniel Grahn, generalsekreterare Erikshjälpen

Charlie Aronsson, tf kanslichef Fair Action

Hanna Dahlström, kanslichef FIAN Sverige 

Ulrika Strand, generalsekreterare Fonden för mänskliga rättigheter

Anna Stenvinkel, generalsekreterare ForumCiv

Joakim Molander, ordförande FUF - Föreningen för utvecklingsfrågor

Martin Nihlgård, generalsekreterare IM

Malin Nilsson, generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF)

Jens Rosbäck, chef för den internationella avdelningen IOGT-NTO-rörelsen

Alexander Clemenson, generalsekreterare KFUM Sverige 

Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare Kristna Fredsrörelsen

Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna

Klara Knapp, ordförande Latinamerikagrupperna

Judy McCallum, executive director Life & Peace Institute

Eva Nordenstam von Delwig, kommunikationschef Läkarmissionen

Anna Widoff, ordförande MeSheWe

Khalil Zeidan, ordförande Nordisk Hjälp

Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center

Anna Wester, ordförande Palestinagrupperna i Sverige

Mariann Eriksson, generalsekreterare Plan International Sverige

Niclas Lindgren, direktor PMU

Gerardo Lizano, verksamhetsansvarig Praktisk Solidaritet

Deidre Palacios, förbundsordförande RFSL

Bengt Ekman, vik. generalsekreterare Svenska Afghanistankommittén

Agnes Hellström, ordförande Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen

Charlotta Norrby, generalsekreterare Svenska missionsrådet

Jan Strömdahl, ordförande Svenska Västsaharakommittén

Karin Wiborn, generalsekreterare Sveriges kristna råd

Malin Flemström, tf. vd The Hunger Project

Sofia Östmark, kanslichef Union to Union

Eva Åberg, verksamhetschef Vi-skogen

Peter Brune, generalsekreterare War Child Sweden

Cecilia Chatterjee-Martinsen, generalsekreterare WaterAid Sverige

Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect

Martin Uggla, ordförande Östgruppen