Unga hbtqi-personer har sämre hälsa än andra unga, framför allt den psykiska hälsan. Många saknar trygghet och studiero under skoltiden. Det är vanligare att utsättas för mobbning, hot och misshandel. Särskilt utsatta är unga hbtqi-personer med funktionsnedsättning, som bor i landsbygdskommuner, har utländsk bakgrund eller föräldrar som saknar eftergymnasial utbildning.
Trygga mötesplatser kan ge livsviktig bekräftelse, gemenskap och trygghet. Det gäller särskilt för unga som lever i familjer där deras hbtqi-identitet inte accepteras.
2019 fick Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, i uppdrag av regeringen att stärka förutsättningar att skapa mötesplatser för unga hbtqi-personer. En kartläggning visade att mötesplatser bara fanns i 43 av Sveriges 290 kommuner. 30 av totalt 66 mötesplatser fanns i storstadsområden medan de helt saknades i landets landsbygdskommuner. Flera mötesplatser tvingades 2020 pausa eller ställa om verksamhet på grund av pandemin.
Sedan 2021 har myndigheten fördelat totalt cirka två miljoner kronor årligen i statsbidrag för insatser som främjar mötesplatser för unga hbtqi-personer. Det har resulterat i både digitala och fysiska mötesplatser, bland annat i Västmanlands och Norrbottens län.
Men behovet och intresset för att starta mötesplatser är mycket större. I fjol fick myndigheten in 15 ansökningar om bidrag motsvarande totalt 6,8 miljoner kronor, i år 26 ansökningar motsvarande totalt drygt 14 miljoner kronor. Konkurrensen om det ekonomiska stödet är därför hård.
Om fritiden är bra ökar ungas chanser att må bra, klara studier och etablera sig på arbetsmarknaden. På mötesplatser och i fritidsaktiviteter kan unga hbtqi-personer möta förebilder, vuxna och andra unga, som kan ge nya perspektiv, nya sociala relationer och nätverk.
Men, en fjärdedel av unga hbtqi-personer avstår från att delta i fritidsaktiviteter av rädsla för att bli dåligt bemötta. Många saknar tillgång till mötesplatser på grund av exempelvis avstånd, tid eller kostnader för resor.
MUCF:s stora rapport om unga hbtqi-personers levnadsvillkor visar att de är mindre nöjda med livet som helhet än andra unga. Skillnaden har ökat de senaste tio åren. Risken för depression, självmordstankar och självmordsförsök är högre än hos andra unga.
Detta är kunskap och signaler som måste tas på allvar. Alla unga har rätt till goda levnadsvillkor och grundläggande mänskliga rättigheter.