Det allmänna studiebidraget som varje gymnasieelev får bygger på en god tanke, nämligen att främja goda möjligheter till utbildning, oavsett vilken ekonomisk bakgrund man har. Problemet i dag är att elever i praktiken kan få underkänt i varje kurs och fortfarande ta del av bidraget, samtidigt som elever med lägre närvaro och hög prestation blir utan.

I dag får samtliga gymnasieelever möjlighet till ett studiebidrag på 1250 kronor per månad, förutsatt att man studerar på heltid och har tillräckligt hög närvaro. Detta är ett starkt incitament som bör ses som en investering i varje individs utvecklingspotential. Utifrån ett ekonomiskt perspektiv är detta bidrag tillsammans med den offentliga finansieringen inte särskilt kostsamt, då pengarna till slut kommer tillbaka i form av skattemedel vid senare år. Dessutom skapar detta en hög utbildningsnivå som stärker landets internationella konkurrenskraft. Grunderna som bidraget betalas ut på i dag riskerar att bli kontraproduktiva då inga incitament att bli godkänd i sina kurser utöver en examen finns. 

I praktiken kan en elev välja att enbart sitta av tiden på gymnasiet för att ta del av den ekonomiska kompensation som detta innebär. Själva målet med bidraget är att främja en hög utbildning bland mottagarna och garantera möjlighet till utbildning oavsett ekonomisk bakgrund. Bidraget ses som en investering i samtliga individer som mottar det, men när enskilda individer utnyttjar systemet blir det på bekostnad av skattebetalarna.

Fel val av skola, mobbning eller psykisk ohälsa är alla anledningar till att individens närvaro kan påverkas negativt. Anledningar till att inte vara i skolan är många, men elevernas studieprestation behöver inte bli lidande till följd av bristande närvaro. Dessa individer kan välja att studera ikapp självmant. Som bidraget är utformat i dag väljer man att värdesätta tid över kunskap. Fel signaler skickas till eleverna då inga nödvändiga krav ställs för att uppnå målen med bidragen. Att ställa krav är att bry sig, och krav på prestation för studiebidrag kan öka engagemanget i skolan och därmed höja resultaten. En sådan utveckling skulle höja gymnasieelevernas sannolikhet att bli antagna till sin drömutbildning.

Argumentet till dagens utformande av studiebidraget är främst att individens närvaro måste stå i fokus, för att även bidra med den sociala stimulans som fysiskt deltagande faktiskt gör. Istället för att arbeta för detta genom ekonomisk kompensation bör andra åtgärder vidtas. Oavsett måste individens välmående och prestation alltid gå i första hand, för en trygg och fungerande skolgång.