När vildsvinen på uppdrag av dåvarande kungar på 1600-talet utrotades på grund av skadorna på jordbruket hade de funnits i flera tusen år i den svenska faunan. 1726 inplanterades vildsvin på Öland för den kungliga jakten. I slutet på seklet utrotades dessa på grund av de stora jordbruksskadorna. Under 1800-talet och framåt fanns vildsvinshägn i södra Sverige. Rymda vildsvin som förökade sig förorsakade så stora skador att de slutligen utrotades 1942.
Trots flera hundra års erfarenheter av vildsvins framfart i jordbruket anlades under 1970-talet nya vildsvinshägn i Sverige. Bland annat vid Åda gård och Virå bruk. När vildsvin 1976 skulle föras över från lastbil till Ådas hägn lyckades ett antal vildsvin rymma över till Tullgarn så vägrades Åda att fånga in eller döda grisarna. En framtida jakt var alltför attraktiv.
I början på 1980-talet fanns ett 70-tal frilevande vildsvin i Södermanladns och Stockholms län, de flesta inom Tullgarn och Mörkö, och i övriga angränsande län 50, vilket tyder på att många grisar lämnat flera hägn. Det slotts- och herresätesrika landskapet Södermanland fick stor betydelse för de svenska vildsvinen!
Vildsvinsproblematiken behandlas utförligt (även svinpestfrågan) i betänkandet SOU 1980:11 Vildsvin i Sverige. Remissvaren visar att landet var djupt delat. På ena sidans utkant: jägarorganisationerna, Naturvårdsverket och Naturhistoriska riksmuseet. På den andra: LRF, Sveriges skogsägareförbund och Lantbruksstyrelsen.
Vildsvinsproblemen blev snabbt så omfattande att regeringen 1983 körde över jakt- och viltintressena och uppdrog i en förordning åt länsstyrelserna att vidta de åtgärder som behövdes för att utrota stammarna av vildlevande vildsvin. I förordningen hänvisas till 1938 års jaktlag 24 § mom.1 som ger länsstyrelse rätt att förelägga markägare att bidra till utrotningen. Om inte detta skett kan uppdras åt jägare att utrota på den försumliges mark.
Utrotningen blev dock ett katastrofalt misslyckande. Politiken bytte plötsligt fot. I stället körde riksdagen över lantbruksintressena. 1987 antogs en ny jaktlag, varigenom vildsvin från att varit en invasiv art som skulle utrotas, upptogs som en naturlig del i den svenska faunan.
Vildsvinens vår var kommen. Antalet frilevande vildsvin är nu cirka 300 000. Antalet trafikolyckor med vildsvin ökade från 753 år 2003 till 6938 år 2019. Vildsvinen förorsakar skördeskador för mer än en miljard kronor per år. Naturvårdsverkets förvaltningsplan från år 2000 har som mål att skadekostnaden ska bli lägre än 500 000 kronor och antalet trafikolyckor med vildsvin färre än 3 000 per år.
Afrikansk svinpest har visat att vildsvinen kan innebära mycket allvarliga risker för den svenska tamgrisproduktionen och skogsnäringen samt allemansrätten. Visst är det märkligt att ett särintresse som vildsvinsvård och jakt i politiken har vunnit över jord- och skogsbruk, tamgrisproduktion, trafiksäkerhet, idrott och friluftsliv med mera.