Ibland är det klokt att titta i backspegeln, eftersom vi lätt glömmer de enorma framsteg som gjorts och låter problembilder dominera vår världsbild. I samband med EU-valet är det läge att minnas att EU drivit fram många framgångar, ofta med lilla Sverige som orkesterledare. Till exempel världens hittills mest ambitiösa kemikalielagstiftning, EU:s utsläppshandel och strategin mot de sura regn som hotade livet i skogar, sjöar och marker. Idag har mängden försurat avfall i nederbörden minskat med drygt 80 procent, och företagen inom utsläppshandeln har minskat sina utsläpp med hela 47 procent.
Framgångarna är långt fler, men frågan är om vi svenskar minns det? Sedan 1990 har EU:s koldioxidutsläpp minskat med mer än en tredjedel. Men tre av fyra svenskar tror tvärtom att utsläppen ökat, enligt en ny Novus-undersökning.
Den visar även att mer än varannan person tror att EU:s nya klimatlagar Fit for 55 innebär att utsläppen ska minska med 55 procent till 2055 jämfört med 1990. Det är en grov underskattning – minskningen ska vara gjord redan om sex år.
Till skillnad från allmänheten så är näringslivet högst medvetna om EU:s höga ambitioner inom klimatområdet. Idag är företag ofta lokomotiv i omställningen eftersom deras överlevnad och konkurrenskraft hänger på att snabbt fasa ut fossila bränslen.
Allt detta ger oss ett trovärdigt hopp om en ljusare framtid. Men EU är som en påse som kan fyllas med gott innehåll eller det motsatta, beroende på våra folkvalda. Därför har vi följande förslag till svenska politiker:
1. Återta Sveriges roll som pådrivande kraft för ett kraftfullt klimat- och miljöarbete som stärker konkurrenskraften för EU, Sverige och våra företag. Inte för att vara bäst i klassen för sakens skull, utan för att värna vår framtida välfärd.
2. Stå bakom EU:s nya klimatmål för 2040 – som innebär 90 procent nettominskning av utsläppen jämfört med 1990.
3. Låt folket följa med på resan – nu är det dags att genomföra EU:s klimatlagar på ett sätt som människor kan acceptera och i många fall välkomna. De grupper i samhället som riskerar att komma i kläm behöver rimlig kompensation. Det behövs också en tydlig berättelse om var Sverige och EU är på väg och varför klimatomställningen inte är ett uppoffrande utan en affärsdriven utveckling till fortsatt välstånd.