Den 26 september är det 40 år sedan den sovjetiske överstelöjtnanten Stanislav Petrov räddade mänskligheten från katastrof genom att sätta magkänsla framför regelbok. Petrov valde då att ignorera ett falsklarm om att Sovjet var under anfall och kanske undveks starten på ett tredje världskrig tack vare detta.
Den 26 september är sedan ett decennium också FN:s dag för totalt avskaffande av kärnvapen. Dagen uppmärksammas med ett högnivåmöte under öppnandet av FN:s generalförsamling. Så sker också i år.
Sverige har talat vid fem av de nio tidigare mötena, oftast med utrikesministern men ibland genom sin FN-ambassadör eller nedrustningsambassadör. Mötet är ett tillfälle för den svenska regeringen att visa att den står upp för nedrustningen av dessa vapen.
Förra året, efter riksdagsvalet och ansökan om Nato-medlemskap, valde dock Sverige att avstå. Natos medlemsländer brukar tyvärr sällan delta, vilket hänger samman med att Nato betecknar sig som en kärnvapenallians medan de flesta av de länder som talar på mötet förespråkar anslutning till FN:s kärnvapenförbud, TPNW (Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons).
Detta är olyckligt. Det vore mer rakryggat om Nato, och till Nato positivt sinnade länder, använde denna dag till att förklara vilka steg de kan tänkas ta för att leva upp till löftet om en kärnvapenfri värld som finns också i det icke-spridningsfördrag som de är bundna av.
Sverige och en koalition av andra länder har förslag inom det så kallade Stockholmsinitiativet som med sitt fokus på riskreducering skulle vara viktiga att framföra på 40-årsdagen av händelsen med Petrov. Den visar på det obehagliga i att vi levde i – och fortsatt lever i - ett system byggt på hög beredskap att avfyra amerikanska och ryska kärnvapenarsenaler. Putins agerande under Ukrainakriget visar att även Ryssland av idag hotar med dessa vapen.
Utöver förslagen i Stockholmsinitiativet kunde ett svenskt anförande kryddas med några positiva ord om åtaganden om att inte använda kärnvapen först (no first use), som också har lyfts fram av FN:s generalsekreterare António Guterres. Även den ryska kärnvapenspridningen till Belarus borde kritiseras. Den av Hans Blix ledda kommissionen mot massförstörelsevapen föreslog 2006 att kärnvapen aldrig skulle spridas utanför kärnvapenstaternas territorier. Det är ett klokt förslag som bör återuppväckas.
Men passar det sig då att vi som Nato-kandidat gör något som Nato-länderna inte verkar göra? Ja, svenska politiker har lovat att Nato-medlemskapet inte ska påverka nedrustningsarbetet nämnvärt. Här finns en chans att visa att det inte är bara tomma ord. Nato-länderna Norge och Tyskland har, om än bara enstaka gånger, deltagit i detta FN-högnivåmöte och Nato-landet Turkiet deltar regelbundet. Det bör också Sverige göra.