Utredningen om ett förändrat strandskydd har nyligen avlämnat ett betänkande som skulle kunna innebära ökade möjligheter att bygga och bo på landsbygden men det vore fel att dra förhastade slutsatser av förslagen. Syftet är att utveckla landsbygden genom att fler ges möjlighet att bosätta sig utanför de större tätorterna.
Vi har inga svårigheter i att instämma i anslaget – det finns ett behov och en önskan att bosätta sig på landsbygden, gärna i våra mindre tätorter där det finns en viss service som skulle gynnas av ett större kundunderlag. Om detta har vi skrivit tidigare och om denna ambition torde de flesta vara överens.
Det som föreslås är att ta bort skyddet för mindre sjöar och vattendrag samt vissa lättnader vid mindre belastade kuststräckor. Med "mindre sjöar" avses vatten mindre än ett hektar (två fotbollsplaner) och vattendrag smalare än två meter (ett större dike) och detta kommer knappast att lyfta landsbygden.
Nu vet alla att det är långt mellan ett utredningsförslag och ett färdigt beslut. Även om allt skulle gå utredningens väg så dröjer det innan vi kommer att se någon praktisk tillämpning som ger oss ett ökat byggande, om ens någonsin. Utredningens förslag kommer knappast att göra några bestående avtryck på landsbygden.
Men även om ambitionen är god från utredarens sida så bör man även läsa "det finstilta". Utredaren skriver "...det är varken lämpligt eller möjligt att på nationell nivå bestämma var det skall bli lättare att bygga genom lättnader i strandskyddet eller var strandskyddet skall stärkas. Våra förslag bör därför genomföras lokalt och regionalt och besluten om detta måste också fattas lokalt och regionalt".
Så ansvaret att främja byggandet på landsbygden ligger hos lokala och regionala politiker och de tjänstepersoner i kommunen och på länsstyrelsen som har att tolka regelverket.
Vi ser därför fram mot konkreta förslag, gärna inom de ramar som redan i dag gör det möjligt att bygga attraktiva bostäder på landsbygden.