I dag strövade jag i Nynäs Naturreservat. Drog djupa andetag, förundrades över naturen och njöt av stillheten och lugnet. 

För exakt 10 år sedan påbörjade jag en behandling i den Trädgårdsterapeutiska rehabiliteringsverksamheten på Nynäs. Med stöd av personalen hittade jag min glädje och lust efter alltför många ”måsten” och ”borden”. Jag tränade på att känna efter vad jag mäktade med och acceptera detta. Jag övade gränssättning i praktiken, deltog i enskild terapi och avslappningsträning. Varje dag inleddes i växthuset med frågan Vad vill du göra idag? I den mån jag visste vad jag ville, kunde svaret variera mellan att mata fåglarna, vila framför brasan, så frön, rensa ogräs, promenera i skogen, åka spark, virka, plocka kållarver i köksträdgården för att mata hönsen eller förbereda samtal med Försäkringskassan. 

 

Tack vare behandlingen mår jag bra. Jag förmår att arbeta heltid, vara förälder till tonårsbarn och stötta åldrande föräldrar. Jag bidrar kort sagt till samhällsekonomin. Den sista aspekten är särskilt viktig, för Region Sörmland beslöt nyligen att avveckla den Trädgårdsterapeutiska rehabiliteringsverksamheten på Nynäs då den inte är tillräckligt kostnadseffektiv. Jag menar att beslutet är djupt beklagligt. 
Den som skonats från utmattning kan ha svårt att förstå nödvändigheten i att ha en fristad som är tillgängligt när behovet uppstår. När jag behöver hämta kraft och skapa distans till livets krumbukter söker jag mig till Nynäs. Verksamheten i naturreservatet är unik. Jag kan idag, många år efter att jag blev frisk, sätta mig i växthuset och ”återerövra” de färdigheter jag lärde mig för att klara vardagen. Det är möjligt eftersom trädgården är öppen för alla. Detta är oersättligt. 

 

Beslutet att avveckla verksamheten ger kortsiktiga effekter för regionens kassaflöden. Priset betalas av andra; av personen som inte får tillgång till denna behandlingsform, av arbetsgivare och staten om personen blir sjukskriven onödigt länge och av kommunerna om personen inte klarar återgång till arbete i en omfattning som gör hen självförsörjande. Region Sörmlands beslut är därför både djupt beklagligt och cyniskt i en tid då ovanligt många är stressade. 

Det är min innerliga förhoppning att regionfullmäktige omprövar sitt beslut inför nästa budgetprocess och att den Trädgårdsterapeutiska terapiverksamheten på Nynäs bara läggs i en tillfällig malpåse.