I början av oktober ljöd ett genmäle från East Sweden-regionen, så kraftfullt att det gav omedelbart eko uppe i Stockholm. Nej, var inte lejonen på Kolmården som morrade. Det var den samlade regionen som röt ifrån mot försöket till förvirring kring Ostlänken. Upprinnelsen var en så kallad följdmotion av trafiktalespersonerna från det nya regeringsunderlaget M, KD, L och SD. De fyra partierna enas i ett motstånd mot vad de benämner höghastighetsjärnväg.

Först annonserades att Ostlänken skulle ingå i den översyn som partierna vill genomföra av de av den förra regeringen framlagda planerna på ny stambana genom södra Sverige. Skyndsamt klev företrädare för det offentliga - från höger till vänster - liksom det privata näringslivet i Trosa, Nyköping, Norrköping och Linköping med omnejd ut till försvar för Ostlänken. Vissa var skarpare i tonen än andra, men budskapet var unisont: Ostlänken står på egna ben och handlar främst om regional tillväxt och arbetsmarknadsförstoring. Den överutnyttjade kapaciteten längs tillväxtstråket mot Stockholm gör att upprustning av befintliga spår är långt ifrån tillräckligt. Nya spår krävs. 

Stadsutvecklingen som följer med 55 000 nya bostäder, nya stationslägen samt tillväxt och nyetablering i våra kommuner har kommit alldeles för långt i planering och faktisk byggnation för att grusas. I samtliga kommuner längs stråket har nya planer för stadsutveckling påbörjats. I Nyköping har till exempel förverkligandet av en ny tågstation i centrum, samt en vid Skavsta flygplats, inletts. I Norrköping är Kardonbanan, en bibana till Ostlänken, invigd och klar. 

Vår enhälliga övertygelse gav effekt – bara timmar efter offentliggörandet, backade motionärerna från sitt ursprungliga budskap. Ostlänken blir av. Emellertid är förvirrande budskap av det här slaget det sista som stora och samhällsutvecklande projekt behöver. Ska privata och offentliga investerare våga satsa långsiktigt krävs detsamma från våra beslutsfattare. Politisk ryckighet skadar svensk transportplanering. 

Vi hoppas att tillträdande och nästkommande regeringar inser vikten av stabilitet och konsekvens i fattade beslut gällande järnväg, men också vägar, flygplatser och hamnar. Infrastruktur är hjärtat i svenskt näringsliv och infrastrukturplaner kräver mer än en mandatperiods framförhållning. Den gränsöverskridande kraften och enigheten bakom Ostlänken stärker oss som attraktiv och tillväxtorienterad region. Arbetet fortsätter – bra rutet!