Det är fler personer än som bor på orten och visar hur stort engagemanget är för en levande landsbygd. Förskolan och skolan har varit uppe till debatt förr, men vi har också läst om gång- och cykelvägen till den trafikplats som ortsborna egentligen vill ha närmare samhället. Vi har läst om den bensinmack som utlovats i någon form och vi kunde nyligen läsa i SN att Tystberga är en av orterna i kommunen där befolkningen minskat under 2000-talet.

Av den anledningen vill jag fortsätta med två citat. I kommunens översiktsplan som sträcker sig till 2030 skrevs följande ord om Tystberga 2013-11-12. ”Befolkningsprognosen fram till 2030 pekar på en befolkningsminskning om de senaste årens utveckling fortsätter”. Till SN 2020-06-29 säger kommunens planerare följande: ”Kommunen vill att alla orter i kommunen ska växa, så det är inte önskvärt att vissa orter och landsbygden tappar”. Det finns säkert många faktorer som spelar in för att en ort ska må bra, men jag anser personligen att fyra av dem är viktigare än andra.

Ett visst tillgodoseende av basservice, bra kommunikationer, en fungerande skola och nybyggnation. Finns det bakomliggande faktorer som gör att vissa orter står på den vinnande planhalvan och andra på den förlorande? Den frågan ställs ibland. I början av året publicerade SCB siffror som antydde att fler väljer bort storstäderna, främst barnfamiljer. Samma trend verkar gälla i Nyköping. 2020-05-17 läste vi i SN att centralorten stannat i växten. En förtätad stad kanske inte är dagens och morgondagens melodi? Efter år med en urbanisering kanske vi nu ser början på en mer decentraliserad rörelse.
 

I kommunens största småorter bor cirka 9 000 av de dryga 56 000 invånare som räknas in i kommunen. Räknar man in alla de som bor i små byar, på enskilda gårdar och i andra hushåll utanför central- och småorterna, kanske så många som 1/3 av kommunens invånare lever sina liv utanför Nyköping och Arnö. Merparten av dessa är skattebetalare som får se hur en allt större bit av kakan fördelas till centralortens invånare, samtidigt som de själva får nöja sig med allt färre smulor. Dessa kommuninvånare är inte bara skattebetalare. De är också väljare och nästa gång vi går till val kanske frustrationen hos de som bor och vill bo på landsbygden visar sig på ett mer påtagligt sätt. De styrande kanske då äntligen inser att det finns ett liv utanför städernas gränser.