Sedan 2015 finns utsatta EU-migranter i Gnesta. De befinner sig här för att de är minoriteter som diskrimineras och saknar försörjning i sitt hemland. Vi ser dem utanför mataffärerna där de säljer hantverk och bär, vi ser dem vid återvinningsstationerna där de letar pantburkar. De kommer från Crovu utanför Bukarest och härstammar från ett folkslag som heter Rudari.
Gnesta solidaritet är en grupp människor som har försökt att hjälpa till med tak över huvudet, material, sysselsättning, byråkrati, transport och sjukvård sedan åtta år tillbaka. Framförallt är det kvinnor som organiserar detta. Lokala kyrkor, Röda Korset och kommunen har bidragit med punktinsatser enstaka tillfällen.
Feministiskt initiativ i Gnesta lade i november 2021 en motion som handlade om hur vårt lokalsamhälle kan ta ansvar för de människor som befinner sig här i samarbete med civilsamhället och människor som varit engagerade i snart ett decennium utan stöd från politiken. Det handlade om ekonomisk hjälp, socialt stöd och förbyggande skydd. Vilket vi är skyldiga att göra enligt FN, Europarådet och EU.
I april 2023 kom svaret från politiken. Avslag på motionen. Det finns inga rapporterade behov eller problem kopplade till målgruppen, då ingen sökt hjälp eller stöd. De är mycket få personer det handlar om, och ingen ökning väntas. Därför behövs heller inga insatser göras av samhället.
Det är så att man häpnar kring hur ansvariga vid makten inte ser verkligheten de har framför sig. Att förneka fattigdom och utsatthet som dessa människor befinner sig i. Att tillbakavisa att målgruppen behöver hjälp för att de inte själva aktivt sökt stöd.
För det första har de inte kunskapen om att de kan söka hjälp, för det andra har de inte tillgång till ett eftersträvansvärt skyddsnät organiserat av vår kommun, för det tredje hade uppsökande verksamhet gjort stor skillnad.
Det kan tyckas som ett litet sandkorn av problem att vi talar om detta. Varför är det Gnesta kommuns ansvar? Varför ska vi ta ansvar för fattigdom som uppstått i andra länder? Jo därför att vi ser att alla människor har ett värde oavsett nationalitet eller bakgrund. När vi förlorar empatin för andra människor, så förlorar vi också en vital demokrati och vår inneboende medmänsklighet.