De våldsamma upplopp som skett i samband med Rasmus Paludans demonstrativa brännande av koranen har de senaste dagarna gett upphov till åtskilliga inlägg och diskussioner från olika perspektiv med avstamp i yttrandefriheten. Jag tycker mig tyvärr se att diskussionen tar avstamp i en ensidig förståelse där mycket tas för givet genom slagfärdiga demokratiska värdeuttryck, samt att yttrandefriheten används som medel för att rättfärdiga en ‘handling’ som eventuellt bryter mot lagen om förargelseväckande beteende.
Om man läser innehållet i grundlagen kan det tyckas diffust uttryckt vad som faktiskt gäller, men det finns ett syfte med att yttrandefriheten inte går in på att definiera för mycket. Tanken är att skydda rätten till åsiktsfrihet, för börjar vi begränsa rätten till vad som får uttryckas kan det inskränka för mycket på de demokratiska värdena om frihet och rättigheter. Med det sagt så finns det ett tydligt uttryck i grundlagen om vad yttrandefriheten inte skyddar: ”man får inte kränka eller förtala någon”. Detta för att yttrandefriheten inte ska bli en människas fria rätt till att förminska en annan människas existens, och därmed också inskränka dennes frihet.
Om det alltså är denna yttrandefrihet som legat till grund för de senaste dagarnas diskussioner finns det utrymme för kritiska frågor.
Är Rasmus Paludans ’symboliska handling’ att bränna koranen ett yttrande vars rättighet skyddas av grundlagen? Om man läser YGL (=yttrandefrihetsgrundlagen) står där inte uttryckt någonstans att lagen skyddar ’fysiska handlingar’, utan den skyddar rätten att uttrycka och dela åsikter. Det kan givetvis diskuteras om Rasmus handlande är ett konstnärligt uttryck (vilket skyddas av YGL), men i och med att han är partiledare och därmed politiker är inte det konstnärliga uttrycket det som väger tyngst. Utan det ideologiska budskap som uttrycks genom handlingen i sig.
Om vi nu utgår ifrån att hans handling skyddas av grundlagen, vilket den har antagits göra eftersom polisen har gett honom tillstånd att demonstrera (vilket skyddas av YGL), lyder min kritiska fråga till polismyndigheten som utfärdat tillståndet: om en handling att bränna ett föremål skyddas av yttrandefriheten, var går då gränsen för vilket föremål man får bränna för att det ska räknas som uttryckande av en åsikt? När blir det en risk för brandfara och skadegörelse?
Min tredje kritiska fråga riktas till alla de som på något sätt, i samband med händelserna, uttryckt att yttrandefriheten är något som ska skyddas till varje pris. Jag förstår vad ni menar, men det är i sak felaktigt uttryckt. Yttrandefriheten ska inte skyddas till varje pris, den ska skyddas inom de ramar som den ges utrymme i författningen. Vid missbrukande av detta utrymme tar andra lagar vid.