Den 31 januari publicerade SN en mycket bra ledartext av Olof Jonmyren om engagerade Tystbergabor som försöker få till en gång- och cykelbana mellan önskad hållplats och trafikplatsen vid E4:an. En sträcka på cirka 1,3 kilometer. Sedan någon vecka arrangeras promenader mellan nämnda platser för att väcka frågan till liv.
Jag vet att Olof Jonmyrens text togs emot väl i Tystberga, men samtidigt lyfter den indirekt två frågor som är ganska tidstypiska för dagens Sverige. Engagemanget hos alla som bor och som vill bo på landsbygden, samt politikernas ganska ljumma intresse för satsningar utanför stadskärnorna. Nyköpings kommun utgör här inget undantag.
För ett antal år sedan publicerade SN en krönika, skriven av Ulf-Göran Widqvist, i vilken han belyste detta med staden kontra landsbygden. Jag minns inte hela texten, men följande mening etsade sig fast. ”Det finns krafter i stadshuset som inte vill se en satsning på landsbygden”. Vilka dessa krafter var och varför de inte ville se en satsning på landsbygden fick läsarna aldrig förklarat. En uppföljning av detta hade givetvis varit intressant, men någon sådan kom aldrig.
I kommunens översiktsplan från 2013 kan man dock ana att utsikterna för flertalet av kommunens mindre orter ser allt annat än ljusa ut. Fram till 2030 är det centralorten som gäller, precis som det varit under ett antal decennier nu.
Jag som vuxit upp och har mitt hjärta kvar på landsbygden, kan med en viss frustration se hur den ena storsvulstiga satsningen efter den andra ser dagens ljus i centralorten. Nya bostadsområden, nya industriområden, ny infrastruktur, nya lekparker med mera. Cirka 20 000 av kommunens invånare bor utanför centralorten. De betalar lika mycket i skatt som invånarna inne i Nyköping, men tendensen är att de får allt mindre av den kaka som ska bygga ”framtidens Nyköping” med sina 700 nya invånare per år.
Kanske ”Söndagspromenaden” i Tystberga kan öppna ögonen på många och få ansvariga att äntligen inse det faktum att alla inte vill bo i centrala Nyköping eller ute på Arnö. Skapa förutsättningar för ett bra liv på landsbygden och jag kan lova att den kommer att blomstra som den gjorde förr. Kanske uppmärksamheten i SN och de politiker som närvarat på promenaderna kan lyfta frågan. Varför får staden jämt det goda av kakan och landsbygden bara smulorna? Alla har ju betalat lika mycket för den.