Ukrainas krigsmakt har brist på både artilleriammunition och manskap. Den försvarar en försvarslinje på 150 mil, en sträcka från Malmö till Luleå, skriver Johan Hederstedt.
Rysslands invasion av Ukraina har nu pågått i tio år. Det storskaliga anfallet startade för drygt två år sedan, med syfte att snabbt besegra Ukraina, vilket misslyckades. Kriget har blivit ett ställningskrig.
Ryssland förfogar över en av världens största krigsmakter med stora kvantiteter av förband, krigsmateriel och inte minst kärnvapen. Ryssarna ockuperar i dag cirka 20 procent av Ukrainas territorium.
I sin krigföring använder sig ryssarna av stora kvantiteter av artilleri, minor, robotar, raketer och drönare. En del vapensystem har låg kvalitet, med materiel från Kina, Nordkorea och Iran. Strategin är enligt gammal sovjetisk modell, mängden av materiel och soldater skall mala sönder motståndaren. Ryssarna förstör sjukhus, kyrkor, kulturföremål, bostäder, skolor, el och- kraftförsörjning – med ett enormt lidande för den civila befolkningen.
Den ryska krigsmakten har för närvarande en begränsad förmåga till en strategisk offensiv, men kommer att fortsätta att försöka slå hål i den ukrainska försvarslinjen. Ukrainas krigsmakt har brist på både artilleriammunition och manskap. Den försvarar en försvarslinje på 150 mil, en sträcka från Malmö till Luleå.
Ukrainarna är duktiga i försvarsstrid, men har skiftande förmåga att genomföra anfall och sammanhängande fördröjningsstrid. Försvarsmakten saknar cirka 400 000 soldater för att kunna vara uthålliga över tid och försvara sig. Ukraina har tyvärr svårt att mobilisera fler soldater. Ungdomar vill inte mönstra och köper sig fria.
Ukrainarna är duktiga att kriga på låg nivå, men fortfarande sitter det sovjetiska arvet kvar i tänkandet, lärandet med ett starkt hierarkiskt ledarskap. För att klara sig på sikt behöver Ukraina precisionsartilleri, system för mark -och luftmålsbekämpning, pansarfordon, stridsflyg, minröjningsmateriel och ammunition.
Ukrainas försvarsmakt är mycket duktig på använda sig av drönare. Förmågan att bekämpa mål inne på ryskt territorium som olje- och gasdepåer är stor. På Svarta havet har den ukrainska försvarsmakten nått sina största framgångar. Cirka en tredjedel av den ryska Svartahavsflottan har slagits ut.
Vad och hur kan framtiden se ut? Ett troligt scenario är ett ställningskrig typ första världskriget, som varar i flera år. Det senaste året har fronten förändrats mindre än en procent av territoriet, trots ett urskillningslöst artillerikrig med förluster på 70 000 till 100 000 soldater på båda sidor.
Ukraina behöver ammunition nu för att klara sig fram till sommaren , men Västs stöd dröjer. Beslut måste fattas, fabriker behöver byggas, produktionen startas eller utökas. Leverans och transport till fronten måste genomföras.
Om Ukraina på sikt skall vinna kriget krävs ett långsiktigt stöd i storleksordningen tre till fyra gånger mer än vad Väst genomför i dag. Det kräver att USA engagerar sig fullt ut.
Som det ser ut nu kommer varken Ryssland eller Ukraina vinna kriget, men lidandet, förlusterna och förstörelsen kommer att fortsätta. Det finns ingen militär lösning på kriget.