Arbetslösa har kommit i kläm. Kontor läggs ner och personal slutar. Det började med att M och KD med stöd av SD minskade anslagen. Regeringen med stödpartierna sköt sen inte till pengar i tillräcklig omfattning. Ordningen borde ju ha varit att först utreda och presentera en ny organisation med åtgärder för att nå målen. Till detta kommer kraven på en omfattande och snabb privatisering av AF:s verksamhet.
Arbetsförmedlingen har nyligen lämnat en rapport som pekar på riskerna med att på mycket kort tid lägga ut nästan all verksamhet på fristående aktörer. Akademikerförbundet SSR säger att vi kastar oss ut i ett stort arbetsmarknadspolitiskt experiment utan goda exempel varken historiskt eller internationellt. Utan forskningsstöd och utan utvärderade pilotprojekt.
På flera områden saknas konkreta lösningar. Hur skall en mängd privata företag kunna hantera stora mängder skyddsvärd information? Hur skall ersättning till dem utformas och hur skall ett effektivt kontrollsystem för upphandling se ut. AF skriver att risken för att företagen agerar i strid med etik och avtalsregler ökar och kraven på uppföljning är därmed större än i många andra välfärdstjänster.
Det sista känner jag igen. Privatiseringar av välfärdstjänster för med sig ökade behov av kontrollorgan. Vi ser det på skolans område där de centrala myndigheternas verksamhet utökats. Vi ser en ökande byråkrati också i sjukvården. Nätläkarbolagen är ett exempel på att man satsar där det finns ”mest russin att plocka ur kakan”.
Jag vill påminna om alliansregeringens satsning 2009 på jobbcoacher. Det blev en flopp som kostade skattebetalarna cirka 3 miljarder kr. Mängder med företag konkurrerade, en del seriösa men många oseriösa. Många arbetssökande fick aldrig träffa sin coach. Allt hastades fram. Alla avtal sades upp 2013. Det organ som utvärderar arbetsmarknadspolitik konstaterade att satsningen hade haft en begränsad effekt på övergången till arbete.
Varningsklockorna ringer. Centerpartiet (och andra också) måste ta lärdom och bidra till lösningar som är hållbara. Lösningar som inte kräver en dyr kontrollapparat. Lösningar så att inte privata aktörer bara plockar ”russinen ur kakan”. Som garanterar den enskildes integritet.
En ny AF måste vara decentraliserad vilket kräver att man backar från en långtgående privatisering. Den personliga kontakten är nödvändig. En koppling till kommunerna kan vara en lösning. Och förändringarna måste ske stegvis och få ta sin tid.