I dag, den 21 januari, påminns vi om det djupa mänskliga priset för hedersförtryck. Det är dagen då Fadime Sahindahl, en modig ung kvinna som vågade tala ut om hederskulturens konsekvenser, brutalt mördades av sin egen far. Fadime offrade sitt liv i kampen för frihet och rättvisa, och hennes berättelse är en ständig påminnelse om att detta förtryck inte hör hemma i Sverige – eller någonstans i världen. Det är 23 år sedan Fadime mördades, ändå har Sverige i dag omfattande problem med hedersförtryck.
Runt om i landet, och även här i Sörmland, har parallella samhällen vuxit fram. Där vissa lever i frihet, tvingas andra in i en vardag av kontroll och förtryck. Kvinnor trakasseras för hur de klär sig, unga pojkar tvingas agera övervakare, och kärlekens frihet kvävs när familjer bestämmer vem man ska gifta sig med. Detta är en utveckling som vi alla måste stoppa – tillsammans.
Den moderatledda regeringen har tagit tydlig ställning: nolltolerans mot hedersförtryck. Sedan regeringsskiftet 2022 har den vidtagit åtgärder för att bekämpa övergrepp i hederns namn som begränsar människor och förnekar dem deras grundläggande rättigheter:
- Skärpt straffskala och förlängd preskriptionstid för hedersrelaterade brott mot barn.
- Utökade befogenheter för socialtjänsten för att skydda barn från tvångsäktenskap, könsstympning och uppfostringsresor.
- 50 miljoner kronor per år till arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck.
- Stärkt tillsyn i skolorna för att förebygga och hantera hedersförtryck.
- Kriminalisering av oskuldskontroller och oskuldsoperationer.
- Förbud av kusinäktenskap, som är ett verktyg inom hederskulturen.
”It takes a village to raise a child”, heter det ju. Nog är det också så att det krävs en stor gemensam samhällsinsats för att säkra ett barns frihet? Hedersförtryck måste, som alla förtryck, bekämpas på bred front – politiskt och genom att vi alla tar vårt medborgerliga ansvar. Ett viktigt steg är som så ofta öppenhet – att våga se problemet, prata om det och sätta sig in i det – för att kunna slå larm om man misstänker att någon lever i förtryck. Inte minst våra skolor behöver stöd för att kunna agera.
Fadime Sahindahls liv och kamp var en påminnelse om vikten av jämställdhet, trygghet och frihet. Nu, mer än någonsin, måste vi hedra hennes minne genom att fortsätta kämpa för de många flickor och pojkar som än idag är fångna i hederskulturens bojor. Vi behöver alla stå enade i kampen mot hedersförtryck.