En osäkrare och alltmer polariserad omvärld har starkt inflytande på vårt land, inte minst gällande krav på höjd svensk försvarsförmåga. I denna kontext bör dagens och morgondagens investeringar i infrastruktur ses och prioriteras. 

I en nyligen genomförd intervju i Sveriges Radio påtalade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg att Sverige måste investera mer i militär- och civil infrastruktur, för att nå upp till Natos krav på bland annat transporter i västöstlig riktning. Infrastrukturen har länge varit förfördelad i svenska regeringsbudgetar. 

Samtidigt som underhållet av befintliga vägar och järnvägar åsidosatts har behoven av ny, modern infrastruktur för ökade gods- och persontransporter ökat. Våra nordiska grannar och övriga EU rustar, medan Sverige riskerar hamna på efterkälken och bli den svagaste länken i en annars stark hoplänkad europeisk transportkedja.

Trafikverkets inriktningsunderlag för svensk infrastrukturplanering 2026 – 2037 har varit ute på remiss. Östsvenska Handelskammaren har påtalat att Trafikverkets ensidiga fokus på underhåll, kopplat till regeringens snäva ekonomiska ramar, inte räcker för att hålla Sverige konkurrenskraftigt och säkert.

Det är bra att myndigheten handskas varsamt med skattepengar, men svensk infrastruktur befinner sig i ett mycket kritiskt skede. Lovord om tuffa prioriteringar väger lätt i ett läge om Sverige står inför avgörande utländska investeringar, klimatkatastrof eller krig. Ska Sverige utvecklas tillväxtinriktat, hållbart och säkert krävs ett robust infrastruktursystem som bygger samman hela Sverige och Europa. Det vill säga högre ambitioner än de som presenterats. Förutom att skärpa kostnadskontrollen och höja anslagen till infrastruktur nationellt, måste politiken börja titta på andra möjligheter för finansiering via lån eller privata lösningar. 

I vårt remissvar till Trafikverket, liksom i möte med infrastrukturminister Andreas Carlson (KD), har Handelskammaren framfört detta. I vår östsvenska region finns ett antal kritiska satsningar med nationell och till och med internationell bäring, vilka måste framtidssäkras och genomföras enligt tidplan:

• Ostlänken
• Förbifart Söderköping, E22 
• Anslutande infrastruktur till intermodala noder såsom Norrköpings och Oxelösunds Hamn
• Färjetrafiken till och från Gotland
• Flygplatserna som del i ett sammanhängande transportsystem

Vi anser att det saknas en nationell vision för svensk infrastruktur. En långsiktig strategi för att möta klimathot, säkerhetshot och hot om stagnerad tillväxt behövs. Effektivare myndighetsutövning är välkommet, liksom vore en tydligare politisk vilja och kraftansträngning för Sveriges väg framåt.