Under den senaste mandatperioden förväntade sig de borgerliga väljarna att den numera avdöda Alliansen skulle se till att regeringen Löfven byttes ut. För det krävdes att Alliansen och Sverigedemokraterna (SD) utnyttjade sin riksdagsmajoritet och röstade bort regeringen Löfven. Anledningen till att så inte skedde var främst att centerledaren Annie Lööf och Liberalernas ledare Jan Björklund inte kunde acceptera det beroende av SD som skulle följa på en sådan samverkan.
Björklund hade lovat sina barn att hålla SD utanför politiken och Lööf trodde att alla som röstade på SD var eller hade varit nazister. Det förhållandet att båda partiledarna ändå hade möjlighet – och skyldighet - att tillgodose de borgerliga väljarnas förväntningar på ett regimskifte spelade mindre roll eller saknade tydligen helt betydelse.
Nu har det ändå funnits undantag från vägran att samverka med SD. När det var aktuellt att avsätta Löfven som statsminster fungerade samverkan så gnisselfritt som det kunde och borde ha gjort i den regering som kunde ha bildats med riksdagens borgerliga majoritet. Förutsatt då naturligtvis att Alliansen och SD visat den politiska klokskap och fingerfärdighet som Socialdemokraterna har skämt bort sina väljare med.
Ett annat undantag föreligger nu på riksdagens bord. Det är aktuellt att återinföra betyget i ordning i skolan. En självklarhet för de flesta av oss, men en besvärlig sak för regeringen i en plötsligt påkommen omtanke om lärarnas arbetsbörda och med stöd av lärarnas misslyckade fack. I denna för skolan så viktiga fråga kan nu de borgerliga partierna tillsammans med SD tvinga igenom en lagstiftning mot regeringens vilja. Svårare än så är det inte!
Men ordningen i skolan är tydligen viktigare än regeringsfrågan. Hur Björklund skall förklara denna samverkan med SD för sina barn och Annie Lööf att hon accepterat ett nazistiskt inflytande i skolan är svårt att veta. Kanske att det är så ändå att Liberalerna och Centern egentligen inte uppfattar sig som regeringsdugliga och vill undvika att tydliggöra detta inför nästa val. Liberalerna balanserar på gränsen till att få lämna riksdagen och den kommande kärnkraftsdebatten kommer att än mer särskilja centern från övriga ”alliansvänner”. Men som sagt, nu passar det!