Rapporten om vägtrafikskador för 2018 kom ut för ett tag sen. Rapporten är sammanställd av Transportstyrelsen. Den är ingen upplyftande läsning.
2018 var ett mörkt år när det gäller antalet döda och skadade i trafiken. 324 personer omkom i trafiken att jämföra med 252 året innan. 2 195 skadades svårt, en nedgång från 2 275 år 2017. 197 personer av de 324 omkomna färdades i bil (personbil, buss eller lastbil). Som myndigheten konstaterar: målet att få ned antalet till 220 omkomna eller färre är långt borta.
Sannolikheten att dö i trafiken är högre bland män. Av de 324 personer som omkom i trafiken är 249 män och 75 kvinnor. Här pekar statistiken på det faktum att det är flest män som är bilägaren, 51 procent jämfört med 28 procent för kvinnor. Rapporten säger inte mycket om beteendet i trafiken vad gäller både män och kvinnor, men tidigare erfarenhet visar att män skattar sig själva som bättre bilförare. Det kan förklara överrepresentationen i olycksstatistiken.
Motorcyklister lever farligt. 2017 omkom 39 personer i motorcykelolyckor. År 2018 omkom 47 personer, en uppgång med 20 procent. 2018 blev dystert även för mopedisterna med sju omkomna (1 person 2017).
Bilen är det vanligaste sättet att färdas i Sverige, vilket också speglar den höga olycksfrekvensen, antingen som singelolyckor eller genom att bli påkörd. Vad göra? Tittar man på spridningen av olycksfrekvensen genom året, upptäcker man ett mönster. De flesta dödsolyckorna skedde i semestermånaden juli och december, som är en vintermånad full av storhelger. Statistiken visar att risken att dö i trafiken ökar vid höga hastigheter och det kan förklara varför män är överrepresenterade i antalet omkomna.
Utökade antal kameror på vägarna har visat sig fungerar bra, då benägenheten att gasa på uteblir med tanke på konsekvenserna. Olycksfrekvensen på vägar med trafikkameror har sänkts. Det kan också tänkas att myndigheten skulle kunna sätta in trafikbegränsningar just under de månader där observerade risker i trafiken förefaller vara högre.
Kunskaper i trafiken skulle förbättras avsevärt om ämnet trafikkunskap introducerades som kärnämne i grundskolan. Polisen och andra personer som är kunniga på området skulle kunna fungera som föreläsare.
En mini-trafikpark med tema trafik skulle kunna byggas, anpassad för barn mellan 7 år och 15 år, där de tränar på att cykla i trafiken, gå i trafiken varvade med föreläsningar om lagar etcetera. En sådan park skulle kunna inrättas i länet.
Det går att uppnå målet – säkra trafikanter på våra vägar. En nollvision om antalet döda går att säkra.