– Vi har jobbat gruppvis med en speciell kandidat. Vi har gått runt till de andra klasserna och berättat om dem och gjort en skärm om dem, berättar Emma Axelsson.

Tillsammans med klasskamraten My Pesonen har hon aktivt arbetat med årets val i World's Children's Prize, som varje år utser tre nominerade till priset för årets barnrättshjälte.

Hon förklarar också att skärmarna ställs ut på det lilla torget mitt i skolan, där alla andra elever får komma och titta och rösta.

– Det är många skolor som gör det här, och är med och röstar, säger My Pesonen.

Hon fortsätter:

– Det har varit intressant att jobba med det här och få lära sig om kandidaterna och om hur barn har det på andra ställen i världen.

Emma instämmer och betonar att det har varit intressant att lära sig att alla barn inte har lika bra förutsättningar som vi i Sverige.

– Alla kanske inte har mat eller kan gå i skolan, säger hon.

På frågan om de lärt sig något nytt som de inte visste om tidigare svarar Emma att hon inte visste om begreppet könsstympning och dess innebörd innan. My svarar att hon lärt sig mycket nytt men det faktum att barn i hennes egen ålder gifts bort i andra länder var något som förvånade henne speciellt.

Prisceremonin, som äger rum på Gripsholms slott i slutet av april, vore kul att få vara med på, tycker båda tjejerna. Och det finns en chans.

– Vi som vill har fått skriva ansökningar till våra lärare om att få följa med upp till prisutdelningen, det är två stycken från varje klass 6 som får åka, berättar Emma.

De båda tjejerna är överens om att det är bra för alla årskurser att få lära sig lite om kandidaterna och rösta.

– De allra minsta kanske inte förstår allt men de förstår ju ändå att det är något bra som människor har gjort, säger Emma.

Både Emma och My skulle vilja fortsätta att arbeta med dessa ämnen och lära sig mer – även när prisutdelningen är över.

– Det är viktigt, så att man inte tar allt för givet, säger My.

De nominerade i årets World's Children's Prize

De har alla kämpat i flera år för barns rättigheter i olika delar av världen. Det har hjälpt hundratusentals till ett bättre liv.

Rosi Gollmann

Nominerad för sin över 50 år långa kamp för de allra fattigaste och utsatta barnen i Indien och Bangladesh.

Rosi växte upp i Nazityskland under andra världskriget och bestämde sig redan som 18-åring att ägna sitt liv åt att stötta fattiga människor.

Hon grundade organisationen Andheri-Hilfe i Indien för 50 år sedan som hjälpt tio miljoner människor till en bättre framtid genom över 3000 projekt med lokala partners.

Har sett till att 50 000 barnarbetare befriats och fått gå i skolan, och tiotusen­tals barn med funktionsvariationer har också fått stöd och utbildning.

Kämpar mot traditionen att flickor ska bli sexslavar i tempel och stöttar familjer med hiv/aids.

Genom sin kampanj “Ingen flicka är oönskad” har 12 000 flickor i Indien, som skulle ha dödats vid födseln, räddats.

Molly Melching

Nominerad för sitt 40 åriga arbete mot kvinnlig könsstympning, barnäktenskap och tvångsäktenskap.

Tillsammans med organisationen Tostan utbildar Molly hela byar, både barn och vuxna, på lokala språk och utgår från mänskliga rättigheter. Lär ut om hälsa, utbildning och miljö och fokuserar på att stärka kvinnor och barn.

Detta har lett till att över 7200 byar i sex länder i Västafrika beslutat att de ska sluta med kvinnlig könsstympning, barnäktenskap och tvångsäktenskap. Det betyder att hundratusentals flickor nu får växa upp utan risk för att bli skadade för livet, och att varken de eller pojkarna i byarna kommer giftas bort som barn.

Manuel Rodrigues

Nomineras för att i 20 år ha verkat för blinda barn och barn med andra funktionsvarationer i Guinea-Bissau i västra Afrika.

Har skapat organisationen AGRICE som hjälper funktionsnedsatta barn till ett värdigt liv genom sjukvård, mat, ett hem, möjlighet att gå i skolan, trygghet och kärlek.

Har även åtagit sig att berätta om barn med funktionsvariationer och deras rättigheter för framförallt byarna som annars inte skulle få informationen, men också för politiker och organisationer. Detta har räddat många barn från att bli illa behandlade, övergivna eller till och med dö.

250 blinda barn har gått i Manuels skola och bott på hans center. När barnen flyttar hem igen kan de få stöd av AGRICE för att kunna fortsätta sin skolgång.