Målet för en vanlig skola har alltid varit att låta folk lära sig något. Det kan vara kunskaper om hur livet var förr och de mest anmärkningsvärda händelserna på den tiden, hur man beräknar olika mått, pengar och andra värden, det som fanns i delar av världen som vi aldrig hade sett och så vidare. Men den information vi betraktade som viktig var annorlunda och begränsad.
Det traditionella skolsystemet, där en grupp elever sitter lydigt längs en rad skolbänkar, medan en lärare med pekpinne och bok i händerna står framför dem, det var modellen för undervisningen i många länder under många år. För vissa länder kvarstår den än i dag.
Befolkningen har växt, resor har ökat utbytet mellan olika folkgrupper. Som en följd av växande handel kom det in enorma mängder av ny information som blev till nödvändig kunskap. Den ständigt ökande mängden av information skulle kanaliseras via det traditionella skolsystemet. Förändringar i vår livsstil och globaliseringen av världen banade väg för nya sätt att tänka, som sedan gav upphov till snabba skiften i utbildningssystem och skolmodeller. Vår vision och hur vi ser på världen förändrades med tiden, med detta också hur vi utbildar människor.
Informationsteknologin har haft en enormt snabb inverkan på våra dagliga liv. De svårkontrollerbara sociala medierna och dessas utveckling gör att vi behöver omvärdera traditionella undervisningssystem till förmån för digitalisering.
Det finns dock en undervisningstradition som aldrig kan ersättas med framsteg inom teknik. Det är den mänskliga kontakten – lärarnas ögon, gester, ledarstil och tröstande effekter – som påverkar eleverna på många olika sätt.
Med detta sagt, vill jag också peka på det akuta behovet av att uppdatera och förändra de svenska undervisnings- och utbildningssystemen, eftersom vi upplever nya situationer på grund av tidsändringar och tillströmningen av flyktingar från andra kulturer och tankesätt.
Det är ett påtagligt behov. Vi måste göra vissa ändringar och justeringar så att vi anpassar vårt traditionella undervisningssystem med dessa nya förutsättningar. Vi behöver möta utmaningarna i rätt tid. Den svenska läraren behöver gå ut ur den svenska kretsen av traditionell undervisning till ett mer globalt och mångkulturellt undervisningssystem.
Som en infödd svensk har svenska pedagoger och lärare, bortsett från deras pedagogiska sätt att bedöma elevernas nivå och svårigheter, chansen att också få direkt feedback från elevernas nivå av förståelse från de kulturella och traditionella mer osynliga signalerna.
Det finns samtidigt ungdomar som studerat och gjort allt skolarbete under tryck, varningar och skedmatats med lärdomar, under strikt vägledning från en lärare. Hur kan dessa elever lyckas lära sig när de hamnar i ett klassrum där eleverna förväntas göra allt på eget initiativ?
Det blir mycket kostsamt och tar extra lång tid att utbilda nyanlända flyktingar från olika delar av världen om vi inte är redo att anpassa undervisningen efter målgruppen, hur vi närmar oss, ger information och gör pedagogiska bedömningar. Vi behöver tänka om hur vi kan motivera dem och bättre aktivera deras lust för kunskap.
Awes Osman
folkbildare, författare och fredsälskare