Ondskan träffar Stockholms hjärta. Dess mål är största möjliga skräck och död. Tidigt ser vi att detta våld riktas mot vår demokrati. Vi säger, som Jens Stoltenberg efter Breiviks massaker på Utöya: ”Vi skall möta detta med demokrati. Mer demokrati. Och kärlek”.
Demokratin, liksom kärleken, är en motkraft. Aposteln Paulus talar om ”tro, hopp och kärlek”. Tron, det är tillit. Hopp, det är att aldrig ge upp. ”Men störst av dem är kärleken” – glöden, elden, som kan bära oss också i det mörkaste mörkret.
Demokratin är en motståndsrörelse. Den är hopsvetsad av solidaritet och empati. Den gör beslutsamt motstånd mot demonisk illvilja. Demokratin är en gemenskap bortom våra murar och gränser. Är den kanske också blocköverskridande? Efter ondskans attack på Drottninggatan gick våra partiledare samman kring våra svenska värden. En vecka därefter var den vanliga retoriken, käbblet, tillbaka. Måste det till ett krig för att tonläget ska mildras? Många av oss väljare blir allt tröttare. Politiker ligger nu sist i svenska folkets tillitsranking. Kan vi få be om mera dialoger och mindre monologer? Demokrati är samtal. Respekt. Gemensamt sökande efter det goda. Demokrati är vår bästa, kanske enda, motståndsrörelse mot hatet och våldet.
Demokrati är att göra motstånd. Den är en värnplikt och en försvarsmakt. Vår strategi är att samlas kring vår grundlag, främst regeringsformens portalparagraf § 2: ” …. verka för människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet … verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden … verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara …”
Denna värdegrund är fundamentet för allas vår gemensamma iver att bevara och utveckla demokratin. Vi hör våra politiker uppmana oss alla att hävda regeringsformens honnörsord. Hur gör vi det? Kanske genom att börja med att läsa regeringsformen, diskutera den, söka den gemensamma förståelsen av den? Är det dags att starta studiecirklar, gärna tvärs över våra ideologiska gränser? Våra sociala medier bidrar till att skapa avstånd, klyftor, inte sällan hat, mellan oss.
”Hela Sverige ska vara en studiecirkel” sade Olof Palme för ganska länge sedan. När vi vågar mötas i dialog händer det alltid något med oss. Det kallas folkbildning. Då sker demokratin på riktigt. Idag är samtalet, det medmänskliga samtalet, hotat. Därmed hotas också demokratin. Motståndet mot fientliga krafter försvagas.
Nu stärker vi motståndsrörelsen på Gotland. Vi behöver stärka oss också på andra plan. Våra politiska partier riskerar att bli pr-byråer, där spinndoktorer bedömer vad som kan tilltala så många väljare som möjligt.
Samhällsproblem riskerar att ersättas av frågor med stort symbolvärde. Klyftor mellan politiska ledningar och väljare krymper demokratin.
En stark demokrati orkar göra motstånd. Låt oss läsa och lära av Regeringsformen § 2!
Kjell Wiklund
präst, frivilligarbetare på sociala fält