Ännu en gång har WWF överträffat sig själva med att komma med rena felaktigheter som tyvärr får stå oemotsagda i media (TT 27/11). Man hävdar att problemet med att ålen är utrotningshotad är de få yrkesfiskare som i dag bedriver ålfiske. Hur gör våra myndigheter/organisationer då för att komma tillrätta med problemen, i syfte att ålen inte skall utrotas? Man gör på det enklaste sättet, lägger skulden på ålfiskarna.
WWF går så långt i sitt påstående att man vill påverka regeringen att besluta om totalt ålfiskestopp i Sverige och att man skall föra dialog med EU om drastiskt minskade uttag av ål i EU långt över de gränser som EU i dag har. Får man bort yrkesfisket så löser sig problemet tycker man, men så enkelt är det inte!
Försvinner ålfiskarna så försvinner en yrkesgrupp som har den bästa kustnära kunskapen. En yrkeskår som under lång tid försökt få allmänheten, våra myndigheter samt politiker att förstå hur mycket kraftverken och alla utsläpp skadar fisket.
Ålfiskarna kontrolleras av Havs- och Vattenmyndigheten, Kustbevakningen och länsstyrelsen. Men vem kontrollerar vattenkraften? Är ålfiskarna verkligen problemet?
Nej, verkligen inte! Vattenkraftsutbyggnaden innebär ett ingrepp i känsliga ekosystem. Att tala om vattenkraften som den rena och problemfria energikällan är överdrivet. 90 procent av de tillståndsprövade vattenkraftverken har tillstånd enligt 1918 års vattenlag. Endast två procent har tillstånd enligt miljöbalken. 85 procent av Sveriges vattendrag är utbyggda med vattenkraft.
Utbyggnaden av vattenkraften har skett på ålens bekostnad, flera av dess vandringsvägar har blivit förstörda vilket gör att ålens reproduktion minskas avsevärt. När ålfiskarens ål hamnar på svenska bord så hamnar ålen som passerar via våra kraftverk på soptippen. Varje år dör mer än 100 ton ål i vattenkraftverken men dessa fakta vill inte miljöorganisationerna kännas vid. Detta är det verkliga problemet. Man vill inte ta strid mot staten eller sina uppdragsgivare, då är det bättre att ta den enkla vägen och skylla på yrkesfisket.
Skarven är ett annat stort problem, med de stora populationer av skarv som i dag finns framför allt på ostkusten, tar stora mängder fisk, där ibland ål. Skarven tar betydligt mycket mera fisk en både yrkesfisket och sportfisket gör tillsammans. Det står att läsa i professor Sture Hanssons avhandling.
En seriös förvaltning av ålen skapar en hållbar reproduktion av arten vilket gynnar konsumenten, liksom många andra samt ger ökade intäkter till staten i form av ökad turism till våra fiskelägen, småskalig verksamhet och ökad lönsamhet, vilket gynnar alla.
Skall vi rädda ålen i svenska vatten så måste det till en seriös förvaltning och att vi för en saklig debatt med relevanta fakta.
Jag tar gärna debatten med er!
Joakim Öhman
yrkesfiskare och fritidspolitiker (C)