Sverige är världens mest jämställda land enligt internationella mätningar. Det gläder oss, men vi som lever i detta uppmärksammade land är trots allt inte nöjda, åtminstone inte vi socialdemokrater. Att stärka jämställdheten, inte minst föräldraförsäkringen, är en politisk prioritering. Föräldraförsäkringen är en grundbult i jämställdheten. Det är tragiskt att inte liberaler och socialdemokrater kan enas om en utveckling av försäkringen. Den striden ser jag som meningslöst larvig när grundfrågan handlar om föräldrars frihet, kvinnors frihet, kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden, respekt och rättvisa: jämställdhet helt enkelt.
Föräldraförsäkringen är en viktig del av det välfärdsamhälle som skapats i vårt land sedan andra världskriget. Det politiskt medvetna förändringsarbete som skedde under decennierna efter kriget efter den klassiska höger-vänsterskalan. Socialdemokraterna var motorn i förändringen. En tid i koalition med Centerpartiet (Bondeförbundet var namnet då), senare med hoppande majoriteter, men alltid med blicken in i framtiden: i social rättvisa, jämlikhet och jämställdhet.
Förändringar sker inte utan friktioner och konflikter. Alla våra stora sociala försäkringar har skapats under strider och kompromisser, alla efter höger-vänster-skalan: å ena sidan den socialliberala, å andra sidan den konservativa.
Rådande läge, att det är bra som det är, är en förödande hållning. Samhällen står aldrig stilla, de är i ständig förändring, önskad eller oönskad, framåt eller bakåt, allt beroende på den personliga utgångspunkten. Förändringar skaver och kräver personliga ställningstaganden: för eller emot, vem tjänar, vem förlorar? Frågor om kvinnors och mäns rättigheter, lika rättigheter, har alltid skavt och är i grunden en fråga om respekt och maktrelationer.
De flesta av oss i Sverige är glada, en del rent av stolta, över den jämställdhet som ofta råder i samhället, på arbetsmarknaden, i relation till myndigheter. Varför är då en breddning och fördjupning av föräldraförsäkringen en stridsfråga som delvis är en klassfråga?
Fakta är följande. Kvinnor tar ut tre fjärdedelar av föräldrapenningen. Snedfördelningen skapar ett lönegap mellan män och kvinnor. Kvinnor utför majoriteten av hemarbetet. Kvinnor arbetar ofta deltid. Arbetsvillkor och sociala förhållanden gör att kvinnor ofta är sjukskrivna. Kvinnor har i genomsnitt 30 procent lägre pension än män. Dessa förhållanden är oacceptabla i ett land som har jämställdhet som ideal. Dessa förhållanden är oacceptabla i ett rikt välfärdsland som Sverige.
Regeringen föreslår nu en tredelad försäkring: fem månader viks till ena föräldern, fem månader viks till andra föräldern och fem månader är inte vikta och får disponeras fritt. Detta är ett steg på vägen till ett jämnt fördelat uttag av föräldrapenningen.
Jag vill att detta blir verklighet, att en majoritet i riksdagen fattar ett beslut som förändrar, som förändrar vår skeva verklighet.
Sofia Amloh
riksdagskandidat (S), Nyköping