En av de där novembermorgnarna, då det bara var vått och mörkt utomhus, upptäckte familjen till sin förskräckelse att det inte fanns något varmvatten i prästgården utanför Strängnäs. Alla kände sig trötta och lite morgonarga. Och så, på det, inget varmvatten. Pannan i källaren ville inte fungera! Morgonrutinerna blev helt plötsligt omkullkastade och stressen ökade markant. Det äldsta barnet skulle med skolbussen. De andra skulle också komma iväg.
Det blev så att jag stannade kvar hemma, för att invänta ”servicekillen”. Övriga tog sig iväg denna annorlunda, lite jobbiga morgon i november.
Precis som ”servicekillen” måste justera vår panna den där novembermorgonen, för många år sedan, så måste vi ibland justera livsinriktningen och våra invanda livsmönster. Facebookinlägget ”me too” har bidragit till en viktig diskussion och blivit ett begrepp. Män på höga hästar har fallit till marken, liksom deras beteendemönster. Kvinnor har rest sig upp och sagt ifrån. I bästa fall sätts nu punkt för fortsatta kränkningar.
Denna gångna höst har blivit en vattendelare inom det svenska samhället och i världen vad beträffar mäns beteende mot kvinnor. Inte minst handlar det om männens akuta behov av att justera livsinriktningen och bryta med invanda livsmönster.
Jesus är en av få män som kunnat säga ”me too” (jag också). Han blev nämligen själv hånad och slagen av män, som såg kvinnor och barn som lovliga byten. Till dem sa Jesus: You too… (Även du …) kan bli ett offer! Jesus hänvisade till principen, att allt vi vill att andra ska göra för oss, det ska vi själva vara beredda att göra för dem.
Vi borde behandla andra så som vi själva vill bli behandlade! Ingen försoning eller förändring är möjlig – om vi inte inser att varje människa kan vara eller bli en person som kränker andra.
När Jesus säger ”you too” så menar han just detta. Vill vi förändra det som är fel, så börjar det med mig och mitt eget handlande mot andra. Förlåt är bara början. Försoning är vägen fram.
Lösningen är att vi bemöter andra så som vi själva vill bli behandlade. Reducerar jag däremot den andre till något lägre i tanke och ord, då kan jag fortsätta kränka och utnyttja. Men har den andre samma värde som jag, då är vi på samma nivå. Vi är lika. ”You and me” (Du och jag) hör alltså ihop. Vi är lika och vi bör behandla varandra med omsorg och kärlek. Därför ska vi bemöta andra, som vi själva vill bli behandlade.
Vi hör ihop, jag och du. Ibland behöver vi, inte minst i decembermörkret, stanna kvar hemma för att omorientera och tänka nytt och större. Precis som ”servicekillen” måste justera vår panna den där novembermorgonen så måste vi ibland justera livsinriktningen och våra invanda livsmönster. På så sätt kan världen bli bättre. Barnets födelse, som julen handlar om, är en påminnelse om Guds vilja att komma in i våra livsmönster med kärlek – en förändrande kärlek som innebär att förlåt är början och försoningen är vägen fram. Vägen fram handlar om att människor som blivit kränkta blir upprättade och förbrytare förlåtna. Vi är lika. "You and me” (Du och jag).
Lars Viper
kyrkoherde, Nyköpings församling