”Misstron mot kommuner är orättfärdig”, skriver den välkände krönikören Gissur Erlingsson (SN 14/1). Av krönikan framgår att Sverige avviker från vad som annars gäller på det sättet att svenskarna har större förtroende för rikspolitikerna än för kommunpolitikerna. I andra länder gäller att lokalpolitikerna, som ju är närmare väljarna, också åtnjuter större förtroende. Så inte i Sverige alltså.
Erlingsson har flera förklaringar till varför det förhåller sig så. En kan hänga samman med föreställningen ”om att kommunpolitiker hör till något slags andrasortering. Att de skulle vara okunniga och inkompetenta”. Erlingsson delar i så fall inte alls den uppfattningen. Undersökningar och annan forskning visar att ”kommunpolitiker i genomsnitt är betydligt mer kompetenta än väljare i allmänhet”. De duktigaste bland kommunpolitikerna är de som når de ledande positionerna. Medborgarna är alltså i trygga händer, enligt Erlingsson.
Det är glädjande att Erlingsson finner så mycket positivt hos kommunpolitikerna. Synd bara att regering och riksdag – såvitt jag förstår – inte alls delar Erlingssons uppfattning. Tvärtom!
Det får antas vara därför som regering och riksdag återkommande begränsar det kommunalpolitiska inflytandet. De centrala ämbetsverken får i uppdrag att bestämma över kommunerna i olika frågor: Migrationsverket i flyktingfrågor, Socialstyrelsen i bemanningsfrågor, Trafikverket i tåg- och vägfrågor, och Naturvårdsverket i naturvårdsfrågor.
För att ingen tvekan skall gälla om vem som bestämmer meddelar statsrådet Ylva Johansson (S) att den kommun som inte kan klara av sitt pensum när det gäller flyktingmottagningen får räkna med att hon ”pekar med hela handen ” Ett tilltal som får antas gälla särskilt för politiker ”av andrasorteringen”.
När televisionen hittar en fråga där kommunen inte lyckats med sitt uppdrag som att skaffa skyddat boende för misshandlade kvinnor, då tycker Jan Björklund (L) att man skall ”ta kommunerna i örat”. Att kommunernas tillkortakommande skulle kunna vara en följd av Björklunds och andras oförmåga att rensa upp bland byggregler och annat är en tanke som förmodligen är honom främmande.
Riksdagen har nyligen bestämt att ta bort kommunernas rätt att inte tillåta sprutbytesprogram som landstingen tillhandahåller för missbrukare. Många kommuner tror inte att ett underlättande av missbruket får det att upphöra. Riksdagsbeslutet att köra över kommunerna förändrar dock inte att kommunerna har ansvaret för missbruket i kommunen.
I rättvisans namn måste ändå sägas att det faktiskt finns tillfällen när regering och riksdag i förvånande grad visar respekt för det kommunala självstyret. Så har man inte velat eller kunnat hindra Karlshamns kommun från att sluta avtal med ryssen om den nya gasledningen genom Östersjön. ”Vi vill inte klampa in i den kommunala självstyrelsen”, sa utrikesministern!
Den allmänna respektlöshet som regering och riksdag överlag visar kommunerna kan av medborgarna svårligen uppfattas som något annat än att kommunpolitikerna tillhör något slags ”andrasortering” som man inte behöver ta på allvar.
Jan Carle
före detta kommunalråd, Nyköping