Naturskyddsföreningen har tagit del av Mellanskogs inlägg om skogen (29/1). Det är en vacker skildring av det svenska skogsbruket men berör inte de brännande frågor som länge stått i fokus i den svenska skogsdebatten. Här nämns inte Nagoya-avtalet 2010 som innebär att Sverige förbundit sig att skydda 17 procent av sina skogar fram till 2020 och alltså bara har två år på sig. Hittills är bara ynka 5 procent skyddade, varav hälften ligger i fjällregionen. Lars Wigren nämner inte heller att långt över 2000 skogslevande arter finns på 2015 års rödlista (kriterier fastställda av IUCN) och att flertalet av dem kommer att dö ut om inte deras livsvillkor förbättras.
Lars Wigren hävdar envist att brukad skog är klimatnyttig, vilket visar att han inte tagit del av vårt inlägg eller av senaste forskning som visar vad som händer i marken efter avverkningar, att de biologiska processer som då sker läcker ofantliga mängder koldioxid. Till det kommer påslaget av kol från transporter och på sikt även nedbrytning/bränning av trä- och pappersmaterial i eviga tider, vars utsläpp inte kommer hinna kompenseras av växande planteringar.
Vår kritik riktar sig främst mot storskogsbruket, där häpnadsväckande övergrepp skett i skogar med mycket höga naturvärden. Mellanskog har en bra miljöpolicy, till exempel att inte avverka nyckelbiotoper. Familjeskogsbruket är också generellt mer miljövänligt och lämnar ofta mer miljöhänsyn.
Brukade skogar är dock inte de mest älskade, som Lars Wigren påstår. Att så många joggar i trädplanteringar beror på att motionsspår sällan anläggs i känsliga områden. Bär- och svampplockning sker oftast utmed våra vägar där det är lätt att parkera bilen, men där växer aldrig gammelskog.
Skogsbrukets klyscha – att vi aldrig haft mer skog i Sverige än nu – beror på att man felaktigt också kallar trädplanteringar, ungskogar och hyggen för skog – det är virkesodlingar, på samma sätt som våra åkrar inte är slåtterängar – bara för att de en gång varit det. Ökningen av trädbevuxen mark beror på att stora delar av vårt odlingslandskap försvunnit och att tidigare öppna, blomrika betesmarker ersatts av barrträdsmonokulturer.
Naturskyddsföreningen delar Lars Wigrens önskan om sans och balans i debatten och vi samarbetar gärna kring miljöfrågorna i familjeskogsbruket. Men det är viktigt att debatten grundar sig på aktuell forskning. Ett hållbart skogsbruk innebär att ekologiskt känsliga områden med äldre, olikåldrig skog som har kontinuitet över många trädgenerationer inte kan brukas rationellt eftersom det då sker en utarmning av arter som aldrig mer återvänder. Den som drabbas ekonomiskt till följd av detta måste få ersättning av staten. Skogsbrukets fokus bör istället inriktas mot marker där skogen redan är planterad och där naturvärdena således är låga. Vi måste dessutom skydda äldre planteringar för att på sikt öka andelen gammal skog. Först då har vi möjlighet att nå de miljöpolitiska målen.
Hans Rydberg
ordförande, Naturskyddsföreningen i Daga-Gnesta