Vår trygghet är under attack. Från promenad Des Anglais i Nice till Drottninggatan i Stockholm, från flyplatsen Zaventem i Belgien till tunnelbanan i St. Petersburg, på badplatsen i Sousse, i städerna Nairobi, Kabul och nu senaste i Manchester samt London blir vi påminda om det krympande trygghetsutrymmet. Vi sörjer förlusten av människoliv i kölvatten av terrorn.
Idag har terroristernas handlingsutrymme begränsats avsevärt. De hårda kontrollerna som genomförs på flygplatserna, polisspaningen som drivs och de förebyggande åtgärderna från olika håll har möjliggjort att polisen tidigare upptäcker planerna på att genomföra bestialiska dåd. Men människohatarna hittar alltid nya metoder för att döda. Samhället måste intensifiera arbetet för att försvåra för terroristerna och rädda liv.
Under den senaste tiden har vi haft olika evenemang på torget i Nyköping. Jag har reflekterat kring hur exponerade besökarna är på denna plats.
Därför anser jag att det borde byggas betongbarriärer som kan sättas upp vid vägar som leder till platser där evenemang planeras. Som det ser ut idag är det öppna gator in till platser där det råder folksamlingar. Detta exponerar allmänheten för fara.
Kommunen ska ge allmänheten informationen om hur man bäst skyddar sig. Några samhällsorganisationer samt företag genomför utbildningar om detta redan idag. Här hemma i Nyköping har jag inte hört någon berättar för mig om hur jag förväntas bete mig i fall faran är framme. Vi kan börja med enkla medel – utbilda utbildare som kan fungera budskapsförmedlare på företag, skolor och inom sjukvården. Är det någon som känner till begreppet ”Run, Hide and Tell”? Det här sättet att handla kan rädda liv, men först måste man utbilda befolkningen om förfarandet.
Samarbete mellan polisen och allmänheten kan bli ännu bättre. Terroristerna arbetar inte osynligt som vi vill tro. Någon person kan ha gjort vissa iakttagelser i tid samt plats och kan koppla dessa till ett sammanhang. I stora bostadsområden kan grannar som vill ha trygghet i området fungera som bryggan till polisen.
Familjehemmet är den främsta platsen där familjmedlemmarna gör viktiga observationer om avvikande beteende. Familjen ska konfrontera personen som beter sig avvikande eller rapportera till polisen. När det gäller skolan är kompisarna viktiga i sammanhanget. Ungdomarna ser och hör. De ska kunna rapportera om det finns bra relation med polisen.
Även skolor samt socialen kan vara viktiga resurser för att arbeta förebyggande. Lärarna har regelbundet umgänge med eleverna, och spelar stor en roll genom information. Vi ska inte glömma bort imamerna, för de är ledare som har inflytande och kan påverka i positiv riktning.
Sist men inte minst, den lokala polisen behöver bättre utrustning på grund av de ändrade villkoren och ska kunna agera snabbt i väntan på förstärkning om faran är framme.
Vi måste återerövra vår trygghet. Mer behöver göras för att uppnå goda resultat. Alla kan bidra.
Edward Sevume