I en debattartikel den 28 juni skriver Salah Aljamal om att låglönejobb leder till negativa konsekvenser i samhället. Med exempel gör Salah gällande att låglönejobb leder till segregation och utanförskap. Han hänvisar till förre detta statsministern Fredrik Reinfeldt och hans förslag om sänkta skatter för lågavlönade. I ett svep nämns Tyskland som ett land som använt modellen med låga löner för att minska arbetslösheten. Salah skriver också om tillfällen när låglönejobb kan vara till fördel. Salah har fel med sina påståenden. Det går inte att blunda för existensen av segregationen i dagens Sverige. Segregationen har funnits och finns. Den finns i skolor och den råder vid val av bosättning. Valet av boendet dikteras för det mesta av personens inkomst, utbildning samt benägenheten att vilja vara nära sina bekanta, vänner och släktingar. Kluster av segregerade bostadsområden har inte ägt rum i kölvattnet av låglönejobb.
Vad syftas med låglönejobb? OECD:s definition är en lön på två tredjedelar av medianinkomsten i ett land. Enligt den senaste mätningen ligger Sveriges genomsnittliga inkomst per person på runt 30 000 amerikanska dollar per år. En snabb omvandling till svensk valuta ger 252 000 kronor per år. Därmed landar ett låglönejobb på runt 167 000 kronor per år. Det finns förslag kring hur man kan genomföra skattelättnader för gruppen under denna kategori. Sverige har tagit emot många flyktingar på senare tid. Vi måste hitta nya grepp kring hur vi hjälper till att ta hand om dem utan att nedmontera välfärden, något som vi förut inte debatterade offentligt. Ett stort antal av dessa flyktingar saknar förgymnasial utbildning och därmed är det svårt att anställa dessa med tanke på att många jobb i Sverige kräver gymnasial utbildning. Denna grupp är i behov av jobb som inte är komplicerade, där de kan lära sig språket, lära sig om det svenska samhället och få andra kompetenser. Perioden är tillfällig. Det faktum att man lär sig nyare saker och blir kompetent leder till att man söker sig vidare. Vissa arbetsplatser ger vidareutbildning, vilket gör det möjligt att avancera på lönetrappan.
Vi ska inte underskatta betydelsen av att arbeta och tjäna egna slantar. Att ta en anställning även när det inte ger mycket pengar är bättre än att vara bidragsberoende. Dessutom är bidragsberoendet en börda för välfärden. Jag har nämnt möjligheten att lära sig om samhället, vilket bidrar till integrationen oerhört. Att vara utan jobb kan leda till ett mentalt ärr och en spiral av negativ betraktelse av sitt eget jag. Vi tror då om oss själva att vi inte är till nytta till något. Dessutom, en lång period utan arbete ger ingen bra CV precis. Det här med familjer som inte kan köpa cyklar och andra prylar till sig själva och sina barn samt inte heller kan drömma om en ny bil eller nya möbler är populism. Jag har arbetat som undersköterska. Den skattesatsen som åläggs denna grupp lämnar inte utrymme att drömma. Det var det som var Fredrik Reinfeldts poäng med låga skatter på låga löner.
Edward Sevume