I SN 17 januari skriver före detta företagsledaren Kjell Håkansson om felen i sjukvårdens organisation. Den har havererat, skriver han, och måste lyftas bort från landsting/regioner.
Vad de nu logotypbytta gamla landstingen, flertalet med 50 000 till 300 000 innevånare vardera, sen ska vara bra för kan man undra? De med starkast driv att fortsätta som förut är enligt Håkansson uppenbart: 44 000 regionbyråkrater i landet som styr över 35 000 läkare och övrig personal.
Att sjukvården måste förstatligas håller jag med Håkansson om. Men en sådan förändring riskerar att misslyckas lika grovt som polismyndighetens nya organisation utan djupare analys.
Byråkratiseringen av sjukvården har gått hand i hand med en brutal strukturomvandling av landets sjukhus som tidigare delades in i tre nivåer: universitets-, läns- och länsdelssjukhus. Sent 1980-tal började länsdelssjukhusen skalas ned för att jämna väg för länssjukhusens expansion. För att bli ”högspecialiserade”. Resultatet utlovades bli billigare och bättre sjukhusvård med högre patientsäkerhet.
Så banades väg för den byråkratiska expansionen där storsjukhusen samtidigt fylldes med läkare i samma takt som småsjukhusen tömdes. Småningom tömdes storsjukhusen i stället på övrig personal. Försämrad produktivitet och högre kostnader blev resultatet.
Vad är egentligen ett högspecialiserat sjukhus? Hur många patienter behövs? Ingen vet. Vad fordras för ett fungerande akutsjukhus och hur många patienter? Ingen vet. Att demografi, kommunikationer och klimat också räknas in borde vara självklart. Ingen har.
Sörmlandskartan ser ut så här: Länssjukhuset i Eskilstuna, med cirka 150 000 patienter, ligger fyra mil från Västmanlands akutsjukhus nästan dubbelt så stort. Inget av dem ändå tillräckligt för att dygnet runt, alla dagar, effektivt och patientsäkert, kunna fungera som högspecialiserade sjukhus. Läkarbemanning är kritisk därför att patientvolymer inte räcker till och måste anpassas till behovet dagtid. Jourbemanning och investeringar haltar, inte minst inom teknikintensiva områden där nya metoder ersätter gamla.
Landets småregioner satsar i dag därför mer resurser än någonsin till sitt ”högspecialiserade” sjukhus. Och till byråkrater. Med pengar från små som undan för undan slimmas.
Misskrediterandet av kliniker uttagna till slakt är en del i spelet. Barn, förlossning och akutkirurgi står högst upp på listan i Nyköping. Vilket tidningsläsare nog märker.
Sörmlandskustens befolkning bör få veta hur det gick för alla sjukhus som gått före. Efter bara några år läggs även den medicinska akutvården i ruiner.
Anders Mansten
före detta landstingsfullmäktigeledamot, Nyköping