När Catharina Fredriksson (S) och Patrik Renfors (V) ska försöka förklara hur demokratin fungerar i Oxelösund avslöjar de sig själva. I ett debattinlägg (30/1) erkänner de att de redan 2010 bestämde sig för att införa ett majoritetspresidium i kommunstyrelsen. Detta motsatte sig oppositionen. Då kom ett förslag från S om att även ha en tredje vice ordförande, vilket vi ansåg oseriöst.
Att komma in i presidiet handlar inte om att få en titel, utan om att i ett tidigt skede kunna delta i den politiska process där viktiga och grundläggande frågor tas upp i Oxelösund. Påståendet att oppositionen enbart skulle vara ute efter en titel är så befängt att de två knappast kan tro på det själva. Vi tolkar det som ett försök att missleda läsarna. Men väljarna – och lokaltidningen – har redan genomskådat maktanspråken.
Historien talar också sitt tydliga språk. I valet 2010 var oppositionen ytterst nära att få majoritet men föll på målsnöret. Kommunstyrelsens arbetsutskott bestod då av fyra personer och valresultatet medgav två platser till majoriteten och två till oppositionen. S ville egentligen inte släppa någon post, men för att Vänsterpartiet skulle komma in i utskottet så utökades det med en plats. På så sätt fick V inflytande och arvode.
I valet 2014 lyckades de röd-röda i sin ambition att få till ett majoritetspresidium. Det har oppositionen tydligt märkt av då vi har tappat i inflytande och inte kunnat delta i de inledande skeendena vid olika ärenden för att senare kunna fatta välgrundade beslut. I praktiken stängs oppositionen ute från insyn i ärendehantering, ärendeberedning, när det gäller vilka ärenden och beslut som ska föras fram, samt vilka som ska mörkas.
I de flesta av Sveriges kommuner får oppositionen inflytande genom en vice ordförandepost i kommunstyrelsen och dess presidium. Men inte i Oxelösund, trots att det är så jämnt mellan majoritet och opposition. Nu i valet 2018 tappade S ett mandat och V ett antal röster, medan oppositionen ökade sitt röstetal. Majoriteten med S och V har totalt (avrundat) 50,6 procent och oppositionen resten. Nästan hälften var, alltså. Ändå är majoriteten så kaxig. Att hantera makt är en konst, den ska hanteras varsamt och respektfullt.
Ytterligare ett tecken på maktambitionerna är att revisionen numera består av en övervägande del från den röda majoriteten. Ska makten granska sig själv? Även aktiva S-politiker ser det som besvärande och demokratiskt olämpligt, hör vi. Det finns möjlighet för socialdemokratiska ledamöter att ändra på sakernas tillstånd nu den 13 februari i kommunfullmäktige. Att göra om och göra rätt.
I debattartikeln tas även arvoden för oppositionen upp. I kommunen finns två kommunalråd med uppdrag på heltid: kommunalrådet, tillika kommunstyrelsens ordförande, samt oppositionsrådet. I höstas tog majoriteten initiativet till att höja arvodet för båda dessa med fem (5) procent. Ingen har protesterat mot det beslutet. För att citera SN:s ledare: ”Sätt hellre Oxelösunds bästa i främsta rummet, inte de egna posterna”.
Dag Bergentoft (M)
Bo Höglander (C)
Klas Lundbergh (L)
Gert Bennevall (KD)
gruppledarna i Alliansen