Konservativ. Hur kul låter det på en skala? Utveckling och framtidstro låter onekligen mer spännande. Men i tider av stark optimism och framtidstro, slängs gärna gammal beprövad erfarenhet på sophögen, alltför hastigt.
Så har exempelvis en veckodag helgats för vila i årtusenden, i de flesta kulturer. Men hur är det nu? Alltfler, särskilt kvinnor, gnor på med det ena efter det andra veckans alla dagar, vilket också får konsekvenser för många. I 68-rörelsen, fanns ett uppdämt behov av att reformera samhället från stelnade ideal. Samtidigt slängdes mycket överbord, som vi senare med möda har börjat plocka tillbaka. Ett exempel är Magdalena Ribbings gärning där hon förklarat att god stil, handlar om att inte ständigt sätta sig själv och sina behov i första rummet, utan att visa hänsyn och respekt mot andra i sin omgivning. #Metoo – rörelsen visar hur fattigt vårt samhälle fortfarande är vad gäller just grundläggande hänsyn och respekt.
Nedmonteringen av försvaret, vår försäkring för demokrati och frihet, är svensk politiks allvarligaste misstag i nära dåtid. Runt millenniumskiftet och i början av 2000-talet avvecklades Sveriges försvarsförmåga i stort sett helt, av såväl socialdemokratiskt som moderatledda regeringar. Nyligen kom försvarsberedningen med en rapport om totalförsvaret, som inte längre finns. Till skillnad mot i Finland grundlades i Sverige en överoptimistisk tro på den ”eviga freden”. Regementen lades ned och krigsmaterial såldes ut. Skyddsrum och oljeförråd för drivmedel avvecklades, plan för folkförsörjning och resurser för krigssjukvård likaså. Myndigheten för psykologiskt försvar lades ned.
I dag, när Östersjöområdet åter blivit ett spänningsfält och ”ett anfall på Sverige inte kan uteslutas” som försvarsberedningen skriver i sin rapport, måste vi fråga oss, hur kunde detta ske? Hur kunde politiken förälska sig så blint i tron på att krigens tid var förbi och att liberala värden skulle förena världen, att man var oförmögen att se ett annat scenario? Hur kunde så många stillasittande acceptera att försvarets kassakista öppnades upp för dagspolitikens manövrar, att bälten kastades och hängslen knäpptes upp. Det ter sig i dag som ljusblåa drömmar som skrämmande nog lämnat Sverige utan skyddsnät.
Kanske kan det förklaras med att det radikala gärna upplevs roligare och modigare, där det konservativa känns motsträvigt eller till och med bakåtsträvande. Kanske är det en mänsklig överlevnadsstrategi, att vilja glömma bakåt och se hoppfullt framåt. Men när sans och balans saknas blir det ofta fel. Idag har vi fått facit i försvarsfrågan.
Nu får vi börja med att bygga ny väg i raserat land, för att långsamt återvinna det som gått förlorat av försvarsförmågor och totalförsvarsplanering, allt medan spänningar och intriger i världen ökar.
Viss konservatism, ett begrepp som kanske kan översättas till det vackra ordet ”förtänksamhet”, är nog inte så dumt trots allt. Låt oss försöka minnas det.
Maria von Beetzen
säkerhetspolitisk debattör