Den svartoranga byggnaden vid infarten till Vagnhärad är ljus och modern. Raka linjer och gymmet, som ryms på nästan hela bottenvåningen, är sparsmakat. Det finns bara ett par dragmaskiner i de båda träningslokalerna och sen består redskapen av traditionella hantlar, kettlebells, pilatesbollar och många fler funktionella saker.
Mellan de båda träningslokalerna, som är som en sammanbindande länk, finns de olika behandlingsrummen. Här finns sjukgymnasten Mariéll Fromholz med en Master of Science från Melbourne – Australien är ett ledande land i världen för sjukgymnastik – Marcus Brundin, med titlarna massör, kostrådgivare och hälsocoach, samt Sven-Åkes son Hampus som är utbildad elittränare och en av få manliga mamma-mage-tränare i Sverige. Dessa är heltidsanställda sedan har man tio instruktörer anställda för att leda gruppassen.
– Skulle man få önska så skulle jag vilja knyta upp en läkare med ortopedisk inriktning till teamet också och så en samtalsterapeut, säger Sven-Åke, som startade Art of Training som ett enmans företag men där verksamheten vuxit enormt de senaste åren.
– Jag började på 40 kvadratmeter och nu har vi 700, säger han.
Det här att samla alla experter under ett och samma tak tror Sven-Åke är framtidens melodi.
– När jag öppnade min första klinik 1988 hade naprapater, kiropraktorer och sjukgymnaster sina lokaler och när vi ville att kunderna skulle göra förändringar skickade vi dem till ett gym. Det fanns inget samarbete mellan den kliniska verksamheten och träningsdelen.
Inköpta gymkort glömdes säkert bort efter någon månad och nystarten blev för det mesta inte någon start alls.
I Art och Training jobbar man tvärtom. Här släpps kunden inte fri förrän efter tre månader.
– Kunden som kommer in har kanske opererat ett knä och har samtidigt ont i en axel. Då får han träffa Mariéll och Hampus kanske, beroende på vilken kompetens som krävs, säger Sven-Åke.
Träningspassen skräddarsys, men allt inleds med samtal och tester.
– Vi analyserar och tittar hur kunden ser ut, frågar om mål och så bygger vi träningsprogram åt dem och det är inget som är kortare än tre månader. Det krävs tre månader för att vi ska få dem på spåret. Då kan vi i stort sett garantera att de får det de behöver utifrån ett vetenskapligt perspektiv.
Ni utgår från problemet alltså?
– Vi kallar det för den svaga länken. Vi utgår från var i kroppen du har det största problemet som gör att du får ett besvär. Då gör vi en genomgång under två och en halv timme och går igenom kroppen. Vi tittar på ledvinklar, rörlighet, stabilitet, hur man kan använda de inre magmusklerna. Då får vi fram data och vi vet vad som är normalt och det syns tydligt då vad som behöver förbättras.
Initialt får kunden två träningsprogram. Det ena, som handlar om rörlighet, ska man göra hemma fem gånger i veckan.
– Och det kan krävas att man göra det två gånger per dag för att det ska bli en förändring. Gör man det bara tre gånger i veckan blir det bara ett underhåll, säger Sven-Åke.
– Det är ett lågintensivt pass, inget flåspass, flikar Marcus in.
Det andra passet förkortas A-programmet.
– Det står för anatomisk adaptation. Det betyder att vi lär personen att använda rätt muskel i rätt ordning. Frågan är hur man skapar en inre stabilitet för att du ska kunna göra saker i din vardag. Det är ett styrketräningsprogram och det man tränar upp är den neuromuskulär funktionen.
Efter sex veckor blir det nya tester och troligtvis ett nydesignat träningsprogram eftersom det skett förändringar i kroppen. Man fortsätter troligtvis träna rörligheten men går från A-programmet till att bygga mer muskler.
Men varför finns det inga maskiner i träningsrummet? Jag trodde att det var det säkraste sättet att träna för nybörjare?
– Det är det mest galna jag hört. När ser du någon sitta på kontoret och lyfta något med benen rakt ut? Eller lyfta något med armarna sittande? Så varför träna så? Ska man få en funktionell kropp som fungerar i vardagen så kan man inte sitta och träna.
Sven-Åke poängterar att det inte är en quick-fix utan att man efter de här tre månaderna absolut inte är färdigtränad, men att man har en bra grund att stå på.
– Det är en investering för att få en hållbar kropp. En kropp som håller i längden. Det jag ser i kliniken i dag är att folk inte tar hand om sina kroppar. Man servar bilen en gång om året, men förstår inte att de återkommande ryggskotten inte försvinner av sig själv. Och så har man ett arbete som kräver att man har en hållbar kropp. Det går inte ihop, säger Mariéll.