För många år tillbaka axlade jag ordförandeskapet i en bostadsrättsförening. Det gav handfasta kunskaper om hur vi människor agerar utifrån olika handlingsalternativ. Ett exempel – styrelsen kallar till årsmöte, men det är få som dyker upp. Detta upprepas några gånger, man börjar undra varför. Tänk, en person tar ett stort lån för att investera i sitt boende. När det kommer till avgörande beslut som kan påverka denna investering så tryter intresset.
Vetenskapen talar om The free rider problematic, snålskjuts på svenska. Någon annan får ta skitjobbet samtidigt som man själv är med och skördar frukten.
Detta Inlägg ska handla om skolan. Exemplet ovan är inte att jämföra med vår inställning till skolan samt den utbildning som barnen förväntas erhålla. Men som liknelse fungerar det: vi låter gärna någon annan ta hand om problemet!
Regeringen tänker satsa mer pengar i skolan. Tanken är bra. Det behövs mer resurser för våra skolor.
Snart är det dags för skolstart. Barn och ungdomar kommer att möta sina lärare. Det är förväntansfulla individer som vill lära sig nya saker. Samtidigt läser vi om en problemtyngd skola där stressade lärare inte hinner med att undervisa, lärare som fokuserar mindre på huvuduppdraget undervisning eftersom de förväntas hantera många andra arbetsuppgifter, lärare som upplever en dålig arbetsmiljö - en bidragande orsak till att många söker sig från yrket. Äntligen fick jag göra andra arbetsuppgifter än att arbeta i en miljö med stökiga barn, har någon sagt till mig.
Kommunen har svårt att rekrytera. Yrket har tappat attraktionskraft. Staten satsar mer pengar. Intressant nog ligger Sverige bland de länderna som satsar mest per elev enligt OECD. Var klämmer skon då?
Jag skulle vilja påstå att skolan ska spela en kompletterande roll när det gäller att ge en allsidig utveckling av våra barn. Det känns som om vi ofta lägger huvudansvaret att utveckla individen på skolan. Om det är så, bäddar vi för ett misslyckande för många barn. Det finns forskning som tyder på att föräldraskapet spelar avgörande roll när det gäller att bidra till barnens välbefinnande.
Barnen, vars föräldrar skapa en bra utvecklingsmiljö, klarar sig bra i skolan. Därför är det viktigt med att hjälpa familjer i sin roll att uppfostra barnen. Det välbefinnande som barnen får hemifrån kan smitta av sig vad det gäller inställningen till skolan. Det påverkar samarbetet mellan skolan och föräldrarna. Partnerskapet mellan skolan och föräldrarna utgör grunden till bra resultat för våra barn.
Jag ser en del saker som kan göras mer för att lyckas: Föräldrar deltar i skolans arbete, bland annat med läxorna. Det görs idag men det kan bli bättre. Lärarna kommunicerar regelbundet med föräldrarna direkt genom skolans internetportal. Skolan organiserar workshops går igenom hur man hjälper sitt barn med skolarbetet, samt skapa positiv inställning till skolan. Forma ett kontrakt mellan skolan och föräldrarna om löften till skolan att uppfylla visa förväntningar och gör tydligt vad en förälder ska förvänta sig av skolan. Det finns fler infallsvinklar som kan bidra till en bättre skola förutom mer pengar.
Edward Sevume moderat