Viola Björnmalm har precis intagit fredagslunchen på Häradsgården i Vagnhärad. Hon sitter mätt och belåten i fåtöljen när väninnan sedan 12 år Clary Mehlqvist och tidningen kommer på besök med bullar och punchrulle.
– Har ni sett vad fint jag har fått det här! Och blommor och bilder på mina flickor på väggen. Naturen ser jag också, säger 93-åriga Viola och tittar ut.
I slutet av juli rapporterade SN om Violas situation. Hon har levt ett aktivt liv, bland annat som välkänd blomsterhandlare i Vagnhärad, men blivit allt glömskare, ramlar lätt och kände sig otrygg hemma. Viola berättade att hon inte längre klarar sig själv. Allt kulminerade med att hon ramlade och blev sittandes på golvet en hel natt mot ett bord och hamnade på sjukhus. Trygghetslarmet förstod hon sig inte riktigt på. Trots Violas, Clarys och familjens vädjan fick hon ingen plats på äldreboende, i första hand Häradsgården. Allt var fullt – då. Lättnaden var stor när Häradsgården plötsligt hade en ledig lägenhet och kunde ta emot Viola.
– Det gick fort sedan ni var och hälsade på. Viola trivs verkligen jättebra sedan flytten för några veckor sedan. Eller hur Viola? säger 80-åriga Clary.
Hon tog tidigare själv stort ansvar för Viola – trots att hon själv "inte är någon yngling längre" och har stora höftproblem hon ska opereras för.
– Ja du, jag klagar inte på något. Möjligen att det varit en del problem att få hit er tidning och att ännu fler gärna får komma och hälsa på. Men jag är själv förvånad över att det gått så bra att lämna mitt gamla hem, flytta hit och att jag inte saknar det gamla mer, säger Viola Björnmalm och fortsätter:
– Personalen är vänliga och låter mig sova länge. När jag vaknar går jag ut och då finns det god fil åt mig. Jag sköter mig själv och trivs bra med grannarna. Som gammal husmor måste jag säga att maten också är bra och varierad.
Om dagarna försöker Viola "använda knoppen" till att lösa korsord och ta emot besök av nära och kära i lägenheten. Skulle det bli långtråkigt kan Vagnhäradsbon sitta ute på balkongen, eller besöka den prunkande trädgården med personalen. Hunden Nisse i samlingsrummet intill hjälper också till att förgylla tillvaron.
– Ibland brukar jag lägga honom i knäet på någon som bor här. Det brukar vara väldigt uppskattat, säger ägaren Lena som jobbar på Häradsgården.
Viola känner att hon har mycket sprutt kvar i kroppen.
– Jag skulle vilja fylla 100 år!