Den klart vänsterlutande publikationen ETC gick för någon vecka sedan ut med en kampanj där de försökte uppmärksamma att den kända affärskvinnan Antonia Ax:son Johnson enligt dem betalar ”mindre skatt” än en kassörska på Ica. Det låter onekligen konstigt, som höginkomsttagare betalar man en av världens högsta marginalskatter i Sverige. Som företagare betalar man även förutom egen lön arbetsgivaravgifter på de anställdas löner, skatt på företagets vinst och även särskild skatt på aktieutdelningen som eventuellt blir över. Att påstå att en storföretagare som Johnson betalar runt 20 procent i skatt är skrattretande med allt detta taget i beaktande. ETC:s poäng var dock att de enbart räknade på skatten på aktieutdelning.
Det finns dock en lite mer relevant poäng i denna populistiska uppställning. Det är inte rimligt att vi har så höga inkomstskatter även på låga löner, jämfört med skatter på sådant som fastigheter och kapital. Det svenska grundavdraget är skrattretande lågt. Knappt den första tusenlappen man tjänar i lön per månad får man behålla skattefritt. Jämför man detta med enbart skatten på utdelning från aktiebolag så är den senare mycket riktigt lägre.
Detta verkar dock inte störa regeringen. Den kör på med sin linje där höga inkomstskatter är det centrala. I förra veckan gick regeringen ut och meddelade att bolagsskatten ska sänkas. Denna vecka var finansministern och statsministern ute igen på Dagens Nyheters debattsida och var lika tydliga med att de anser att oppositionens förslag om inkomstskattesänkningar är dåliga, farliga för svensk ekonomi och för välfärden. Förvisso står man även fast vid att förändra de så kallade 3:12-reglerna för att kunna pressa mer skatt ur små aktiebolag, men det verkar ändå som att de höga inkomstskatterna har ett alldeles särskilt värde för regeringen.
Det är en märklig prioriteringsordning och det är det fler som tycker. Genomsnittslönen i Sverige är 30 000 kronor, och marginalskatten är numera nere och nosar på att slå in från 34 000 kronor i månaden. Det innebär alltså att snart halva befolkningen betalar vad som ska vara en ”skatt för de rikaste”, och det finns inga förslag om högre grundavdrag för de med låga löner. Det stora fackförbundet TCO skriver samtidigt att det är dags för en ny bred skattereform. Med mer vikt mot konsumtion, kapital och fastigheter och lägre mot inkomster. Något de får medhåll av från både sossar, nationalekonomer och borgerliga. Varför är det så svårt att diskutera för regeringen?
Det är förunderligt att den svenska synen på skattemoral fortfarande innebär att det är rätt och riktigt med stenhårda kontroller av en kassörskas inkomstskatt, men inte omprövar förhållandevis låga skatter på exempelvis fastighetsägande. I just den frågan är faktiskt populistiska ETC mer rätt ute än regeringen.
Hanna Marie Björklund