“Jag kommer att krypa igenom ditt fönster”.
Det är mig det handlar om, en 16-årig tjej som har ljust hår och bruna ögon.
Jag gillar att kolla på film och hänga med mina kompisar, sådana saker som 16-åringar gillar att göra.
Just det, jag heter Amanda förresten, men kallas för Manda. Min bästa kompis heter Bell och går i min parallellklass. Bell och jag älskar att se på skräckfilmer och vi gillar allt som har med spöken och göra. Jag älskar känslan när man blir skrämd, det är det bästa som finns.
Denna historia har sin början hemman hos mig på Tegelvägen 13. Huset som jag bor i är ett litet rött hus med vita knutar, inget märkvärdigt faktiskt. Men i trädgården har vi flera blommande äppelträd som står i blom och flera blomstrande växter sätter liv efter vinterns dystra och mörka nätter. Gräsmattan är illgrön efter att ha varit gul så länge, hela hösten och vintern.
Bell och jag skulle ha en tjejkväll alldeles ensamma, mamma och pappa jobbade natt. Hon och jag satt framför tv:n och tittade på en skräckfilm som vi brukade göra. Bell satt i myshörnan med en kudde upptryckt över munnen. Hon hade på sig en rosa pyjamas med en text på där det stod "Sweet dreams" med stora bokstäver och med blommor ute på kanterna.
Jag hade på mig en gul pyjamas med lila fjärilar på, rätt så fånig när jag tänker efter.
“Pling".
Det plingade till i min mobil. Jag grävde i fickorna, med nöd och näppe fick jag upp den. På displayen stod det Meddelande skickad av okänd användare. Jag låste upp mobilen och gick in på mailen.
– Kan du skicka filten, frågade Bell och pekade på en grå filt som låg alldeles bredvid mig.
– Vänta jag ska bara…, sa jag knappade på min mobil.
Hon hasade till mig och tittade över min axel.
– Vad står det, frågade hon nyfiket.
– Ja vänta, ska du få se, sa jag och klickade in på meddelandet.
– Få se, få se!
– Ja visst, sa jag och räckte henne mobilen. Hon tog den snabbt och tittade igenom mailet.
– Gud vad sjukt!
– Vadå, kan du läsa upp det?
– Ja, det kan jag. “Denna lek går ut på att leta efter demoner. det enda du behöver göra är att ta ett vasst föremål och sticka dig själv i fingret, sedan skriver du ditt namn på ett papper. Inte bara ditt tilltalsnamn utan hela ditt namn. Sen ska du ta lite av ditt eget blod och smörja ut det på pappret. Därefter ska du ta ett tjockt stearinljus och ställa det utan för dörren med lappen under. Du ska därpå tända ljuset och stänga dörren. Klockan 23.59 måste du knacka tre gånger på dörren och sedan öppna den. Nu har du bjudit in demoner till ditt hem. Det är viktigt att alla fönster är stängda och att alla lampor är släckta, bara dina egna får lysa. Din ficklampa måste lysa och om den släcks så kommer demonerna sakta riva ut dina organ ett efter ett. Psst du kan öppna dörren redan nu, annars kryper jag in genom fönstret och hälsar på er, förresten har ni det kul att titta på film?”
Efter hon hade sagt sista meningen stirrade jag bara på henne. Jag skulle just säga en sak till henne men avbröts av en ljudlig knackning på dörren.
Jag gick sakta till dörren med meddelandet i tankarna, kunde det vara personen som skrev meddelandet eller kunde det vara en försäljare. Nej, inget stämmer vem skulle sälja något klockan 23 på kvällen. Jag gick sakta till dörren och tryckte ned det kalla handtaget. Dörren gick upp och jag släpper handtaget. Ute i mörkret på vår veranda stod det en liten flicka med en smutsig docka i famnen. Fickan tittade ned på sina svarta lackskor, jag kunde inte se hennes ögon för hennes svarta hår var i vägen. Men hon hade en lysande vit hy och blodröda läppar. På hennes smalben syntes lila blåmärken och skrapsår. Jag kände hur jag började skaka om händerna och hur jag hela tiden gned dem svettiga handflatorna mot varandra. Bell kom tveksamt gående mot flickan hon ställde sig framför henne, hon vred sakta huvudet upp och då såg jag hennes ögon, de var helt svarta. Hon såg på mig och då fylldes hennes ögon av röd vätska som sakta rann nedför hennes kinder som tårar av blod. Hon öppnade munnen och svart saliv rann ned för mungipan. Bell backade bakåt och drog med mig in i hallen, hon smällde igen dörren och låste den. Hon började skaka, då hördes det ett hackande ljud. Från en början sakta sedan snabbare och snabbare.
– Backa, skrek jag.
Bell backade bakåt och dörren slogs in. Träbitar flög åt alla håll så snabbt att de kunde ha åkt igenom en hand om de kunde. Flickan kom sakta gående in i hallen och en stark vindpust drog igenom rummet. Lamporna i taket hade börjat blinka. Flickan som stod på verandan började gå in i hallen, samtidigt när hon började gå släppte hon dockan.
Dockan föll ned på backen och landade på mage. Jag spärrade upp ögonen när jag såg att dockan rörde lite på huvudet. Dockan var en enkel trasdocka som hade en liten rosa rosett på huvudet och knappar till ögon. Bell tog tag om min hand och kramade den så att fingrarna började bli vita. Jag försökte slingra mig ur hennes grepp, men jag kunde inte, hon hade ett stenhårt grepp om den. Den svarthåriga flickan började rycka okontrollerbart med huvudet. Hennes fingrar kröktes, med hennes vassa naglar började hon att riva sig på låren. Fyra djupa sår på varje lår, såren var djupa och började blöda. Det röda blodet rann sakta ned på golvet där det samlades i en liten pöl. Huvudet ryktes snabbt bakåt och ett väsande ljud kom från hennes mun och jag kände att Bell började släppa greppet om min hand. Bell började gå mot flickan. Bell gick runt henne och satte sig på huk bredvid.
– Bell kom tillbaka, sa jag varnande.
Hon svarade inte utan började riva upp sår på sig själv med sina naglar.
– Bell, skrek jag förtvivlat.
Hon verkade inte ha hört mig för hon fortsatte, hon rev sig gång på gång. Till slut stannade hon mitt i en häftig rörelse. Bell ställde sig upp och gick till närmaste vägg. Väggen som hon stannade vid hade röda rosor på sig och gul bakgrund. Hon doppade fingret i ett sår på handleden utan att visa en min, speciellt inte av smärta. Hennes finger drogs sakta igenom såret, fram och tillbaka. Hon lyfte fingret och började skriva på väggen. När hon var klar tittade hon beundrande på sitt mästerverk. Jag tittade med skräck vad hon hade skrivit. Kalla rysningar gick igenom min kropp.
Du har fortfarande inte släppt in mig.
Bell vände sig om och stirrade på mig med tomma ögon. Ögonen jag såg var tomma, ingen kärlek, ingen ilska, ingen glädje. Vanligtvis sprudlade hon av glädje men nu var hon bara som ett tomt skal. Bell tittade på sina händer och sedan på mig, jag stelnade till. Hon tog ett språng och fällde mig. Jag låg på rygg och försökte att ska av mig henne men hon kramade åt bara hårdare med sina lår. Hon spretade på fingrarna som en tiger som ska ta det sista anfallet, sedan är antilopen död, nådastöten. I detta läge visste jag att det var kört. Hon spände musklerna och borrade in naglarna in i mina lungor. Igenom skinn och mellan revben och genom kött. Blodet strömmade in i mina lungor och jag började hosta upp blod. Jag såg på Bell som nu log, inte det sortens glädje som om man vinner på lotto, detta var något annat. Sedan blev allt svart.
Jag vaknade med ett ryck i soffan, svetten rann nedför ryggen. Bell låg bredvid mig och sov. Jag hasade mig till henne och buffade lite på hennes arm, hon öppnade ögonen.
– Vad bra, sa jag lättat och pustade ut.
– Vadå, undrade hon.
– Jo, jag drömde bara.
– En mardröm.
Jag nickade. TV:n stod på och filmen rullade fortfarande. Jag tog fram min mobil och kollade vad klockan var, 23.00 stod det på skärmen. Då såg jag att jag hade fått ett meddelande från okänt nummer. Jag skulle just berätta för Bell att jag hade fått ett meddelande, men avbröts av en ljudlig knackning på dörren.